Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Victor Vinde: Profeten Péguy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFETEN PÉGUY
motsatta ting. En död kan som sagt användas
till vad som helst, bara man aktar sig för att
rätt citera hans skrifter. Charles Péguy har
i ett par decennier använts som nationalistisk
vimpel — den i Jeanne d’Arc förkroppsligade
symbolen för oegennyttig och ren patriotism.
Nu tar man fram honom som antidemokrat
och antiintellektuell, antisemit och
antirepubli-kan. Ingen skulle säkerligen känna sig mera
förorättad över att på detta sätt missbrukas
som galjonsfigur i politiska företag än Charles
Péguy själv.
Charles Péguy är ingen stor man i franskt
kulturliv, men han är en utomordentligt
intressant exponent för nästan alla extrema
strömningar och brytningar inom fransk tankevärld
från decennierna omedelbart före och efter
sekelskiftet. Han är framför allt ett barn av
romantiken.
Översvallande sentimental socialist på
nittiotalet bryter han med socialismen, när han ser
dess praktiska insatser i det politiska livet.
Med hela sin själ, hela sin idealism går han
upp i Dreyfusaffären och fångas av mystiken
kring den ungrepublikanska rättskänslan, men
sviker dreyfusarderna när "affären" blivit ett
politiskt bytesobjekt mellan de efter
ministertaburetter strävande politikerna.
Han är patriot med samma glödande
övertygelse som han var socialist eller dreyfusard
men gisslar med sin hätska penna
hurrapatrio-terna, som leva på en föregiven patriotism.
Hela hans bittra, helt igenom personligt
färgade fejd mot Sorbonne och den akademiska
världen är framsprungen ur brustna illusioner,
av sårad idealism.
Han har ingen politisk åskådning, han
saknar vad man skulle kunna kalla politisk
begåvning. Han vill vara världsförbättrare och
lägger ned flera år av träget och
beundransvärt arbete på den serie skrifter, Les Cahiers
de la Quinzaine, i vilka lian tiden före världs-
kriget samlade subjektiva omdömen i
brännande politiska och kulturella frågor, men han
ser världen och omgivningen med den
världsfrånvarandes och världsfrämmandes blick: han
är och förblir romantiker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
