Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Victor Vinde: Profeten Péguy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFETEN PÉGUY
dreyfusard — från en offentlig avbasning, som
hans politiska motståndare hade tillämnat
honom. Men Péguy kämpade inte för Dreyfus,
utan för rättsprincipen, för Oskulden.
"Affären" var ingen judisk komplott, säger Péguy.
Men när idealet, för vilket han kämpat, börjar
att förfuskas, när Affären blir en käpphäst i de
politiska partistriderna, när Dreyfus’ anhängare
begära resning i målet i stället för att kräva
upprättelse och frigivning och när sedan den
lille judiske officern kommer hem och ber
staten och hela världen om ursäkt, då bryter
Charles Péguy med dreyfusarderna. Han är
inte den som ber om ursäkt i principfrågor.
Antidreyfusard blir han naturligtvis aldrig,
även om hans forna motståndare försöka slå
mynt av hans namn. Men han värjer sig
effektfullt. Såväl mot klerikalismen som mot den
med antisemitismen sammankopplade
ultra-nationalismen. "När man talar om
kristendom", skriver Péguy, "tros allmänt att man
menar marskalk MacMahon och när man
nämner den kristna samhällsordningen tänka
alla på den 16 maj ..." Péguy åsyftar den
klerikala reaktion, som uppstod efter
statskuppen den 16 maj 1877 och som i historien
döpts till 1’Ordre moral.
"De som ropa ivrigast på klarhet", säger
Péguy vid ett annat tillfälle, "skriva de
grumligaste böckerna. Bara man korar sig själv till
klassicist, så är man klassicist även om man
skriver utan reda och utan förnuft som vilken
vettvilling som helst..." Porträttet är
igenkännligt: Péguy anfaller den falske profet,
som i snart fyra decennier varit den så
kallade latinska klarhetens härold och den
omätt-liga ultranationalismens vapendragare, Charles
Maurras.
Det är ingen reaktionär som skriver dessa
ord. Péguy använder sin penna mot
baksträ-varna, som under religionens täckmantel vilja
förhindra social utveckling, och mot de
nyklassiska profeterna, som med låneord från
Aten och Rom försöka skaffa hemortsrätt för
en reaktionär knytnävspolitik. Med bitterhet
bekänner han i en av sina skrifter hur svårt
det är för den, som sviker sina meningsfränder
två gånger. Han kallades renegat av
dreyfusarderna, sedan fick han en liknande
dopsedel av antidreyfusarderna. Man får svika en
gång, menar Péguy, men inte två. Då är man
utstött ur samhället. Charles Péguy svek
partierna hela sitt liv igenom och blev trogen
idéerna. Han kunde inte tåla kompromissen
och inte den halva sanningen.
Det är Péguys långa och bittra kamp mot
Sorbonne, som förskaffat honom den oförtjänta
kult han sedan före förra världskriget åtnjuter
inom den konservativa världen — och det är
minnet av denna strid som spökar i dessa
dagar, när man gräver fram Péguy som
tillhygge i den politiska maktstriden i Frankrike.
Péguy har aldrig bekämpat demokratien som
sådan, republiken som sådan, men endast en
vrångbild av demokrati och republik. Få ha
skrivit så gripande om den tredje republiken
som just Péguy. Han är inte den som
förlöjligar de revolutionära traditionerna. Finns det
någon i fransk litteratur — och därtill en
katolsk författare — som jämfört
Nationalkonventet under revolutionen med Jeanne
d’Arc? Och som förliknat Jeanne d’Arcs seger
över de engelska inkräktarna med
revolutionsarméernas stormanlopp mot de europeiska
reaktionärerna vid Valmy? Péguy dyrkar allt
som är äkta och oegennyttigt. Han älskar med
samma rena hjärta Maximilien Robespierre
och den lilla flickan från Domrémy.
I reaktionen mot Sorbonne var det som sagt
Péguy som kom att ge impulsen och det är
ganska förklarligt. Han var till hela sitt väsen
fiende till det akademiska och förstelnade, det
officiella och halvsanna. Som litterär outsider,
som misskänt litterärt geni, som missförstådd
profet hade han också personliga skäl att
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
