Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Alf Ahlberg: Min boksamling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN BOKSAMLING
bli i stånd att få dem. Men så äro de förstås
i regel heller inte gjorda för evigheten som
fallet var med de gamla.
Till de få rariteterna eller åtminstone
kuriositeterna får jag kanske även räkna den
gamle antikvarien Johan Peringskiölds
"Bibliskt Slächt-Register från Adam till Iesu Christi
heliga Moder Jungfru Maria och Hennes
tro-låfwade Man Ioseph, med de förnämsta
Huf-wud-Slächters Grenar", tryckt i Stockholm
1713. Det är en både intressant och lärorik
läsning, ty Peringskiöld hade utforskat mångt
och mycket, som i våra dagar råkat i glömska.
Han ger till exempel ytterst exakta
beskrivningar i ord och bild av Salomos tempel,
tabernaklet och Noaks ark. På tal om den
sistnämnda vederlägger han grundligt och sakligt
vissa "trolösa" och gudlösa skeptikers
påstående, att arken omöjligt kunnat rymma så
många djur. Han har räknat ut, att enbart
i nedersta våningen kunnat vara "fem kamrar
av femton fots vidd i fyrkant, avdragandes två
rum till trappor" och att den därför kunnat
rymma "288 djur af Fåra storlek". Det är
alltid uppbyggligt, när gudlösa människor så
grundligt vederläggas, och Peringskiöld visste
som sagt klart besked i alla stycken.
På en av mina hyllor står Gustav Vasas
registratur i tjugunio band, ett verk, som torde
vara relativt sällsynt i privata samlingar. Om
man inte är historisk forskare utan bara en
smula amatör som jag sträckläser man inte
dessa gamla barska aktstycken, men det är
nöjsamt att bläddra i volymerna. Fastän det
är kungsord finns det väl inte mycket, som ger
en så god inblick i svenska folkets
förhållanden på den tiden. Kungsord är det eljest med
besked. Kungen talar som en som äger makt
och icke såsom de skriftlärde.
Min tid är tämligen knappt tillmätt och de
stunder, då jag kan välja min läsning efter
behag äro i regel korta. Därför är jag på vissa
områden sorgligt litet beläst, fastän jag väl
vågar kalla mig en flitig läsare. Det gäller till
exempel om dagens svenska skönlitteratur. Att
jag så dåligt hinner med den och den därför
är sparsamt representerad i min boksamling,
beror sannerligen inte på någon principiell
ringaktning. Men jag tycker, att
tegelstensromanernas författare borde tänka litet mer
på oss arma läsare, som sällan eller aldrig
kunna lyssna till vad de ha att säga därför
att vi inte hinna med det. Men det är ju så
oändligt mycket annat man ville hinna med.
Jag önskar, att jag kunde få tillbaka en
bråkdel bara av den tid jag i yngre år använt på
tysk kunskapsteori, som jag knappast blivit
klokare av. Då skulle jag använda den till
nutida svensk skönlitteratur. Det finns
emellertid några av våra nutida författare, som jag
aldrig försummar en ny bok av och som jag
därför har fullständigt. Till dem höra Pär
Lagerkvist, Bertil Malmberg och Sigfrid
Lindström. Den sistnämnde måtte vara litet känd,
vad det nu kan bero på. Nils Ferlin är en
förträfflig diktare, men hade det berott på mig
skulle jag gett frödingsstipendiet åt Sigfrid
Lindström. Han är utsökt, jag skulle nästan
vilja säga fulländad inom sin genre. Jag tror
inte, att han skrivit en sats, som inte är
välväxt och intelligent. Ingen svensk författare
påminner mig i så hög grad om Hjalmar
Söderberg, och ändå är han absolut originell, en
man för sig.
Ganska väl representerade i min boksamling
äro de tyska klassikerna, och på dem tröttnar
jag icke. Jag tycker om samlade upplagor,
dock helst utan någon förnumstig "Einleitung
des Herausgebers". Har man fått riktig smak
för en författare, så blir även det
jämförelsevis obetydliga intressant. Till "Goethe hin
gamble" (för att tala med Fröding) går jag
gärna, men helst kanske till Grillparzer. Jag
älskar honom med en kärlek, som inte svalnat
med åren. Hans fina öra för nyanserna, för
de omärkligaste skiftningarna i själen, hans
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
