Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Och ändå: just för att tiden och den onda
tidsupplevelsen så gott som eliminerats ur
dessa dikter blir det talande tidsdikter av dem.
Känslan av hemlöshet och av en viss stum
förtvivlan slår emot en ur själva de tröstande
orden. Det är vaggsånger för hjärtat, men som
alla vaggsånger går de i djupaste moll.
Måhända är det kvinnorna och mystikerna
förbehållet att reagera på detta sätt mot det onda
i tiden.
Ty i sin nya diktsamling framstår Barbro
Mörne som en smula av en mystiker, men
hennes mysticism är flärdfri, anspråkslös och
lågmäld — en vardagens mysticism. Hon
håller ett slags husmoderligt inventarium över
vad människornas hem ännu kan bjuda av
själslig föda, trots de många åren av felslagna
skördar och den myckna barken i brödet.
Intet under att det ofta blir ett stilla
försjunkande i minnet av lyckligare tider, en tid då
... tiden själv stod stilla. Och vår jord
låg utbredd under himmelskupan blå.
Det fanns ej söder och det fanns ej nord,
ej vår, ej vinter — bara sommar då!
Samlingens inledande och avslutande dikter
är de svagaste. Det förefaller som om
författarinnan med dessa velat sluta en ram kring
de andra, ge dem en "ambitiösare" linje, vilket,
om det är riktigt, kan betecknas som missriktad
ambition. Inte heller kan det betraktas som
nödvändigt att i folkvisetonande verser
återberätta "Gunnlaug Ormstungas saga", även om
episoden med Helga den fagra och Gunnlaugs
kappa, en av världslitteraturens skönaste, måste
locka författarinnan att ge uttryck åt sin
egen vemodigt färgade livssyn. Hälsningen till
Tröndelag är knappast heller övertygande.
Vad diktsamlingen har väsentligast är de
mjukt kvinnliga tonfallen och den svårmodiga
bekännelsen till de helande och livgivande
krafterna, till evighetsinslaget i vardagens grå väv,
till de anspråkslösaste tings omistlighet:
I ångest hör vi bruset
av hatets jättekor.
Men sommaren och ljuset
stå evigt utanför.
Gunnar Ekelöf
Sture Axelson
Sture Axelson; Sommaren är kort. Bonniers
1943. 3:25.
Av Sture Axelsons andra diktsamling
"Sommaren är kort" kan man utläsa att han med
behållning strövat på vägarna kring Tåkern
och kring Medelhavet. Men det är också det
enda diktaren blottar om sitt liv. Hans poesi
är märkvärdigt anonym, bortglidande,
obestämd. Han växlar stilart som Loke växlar
gestalt. Inte heller visar han någon utpräglad
förkärlek för något bestämt motiv eller någon
personligt utformad symbol. Han hör till den
utbredda lyrikersekt för vilken dikten främst
är stämning. Men en och annan av hans
naturbilder bränner sig fast i minnet. Det gäller
särskilt för de dikter som inspirerats av
östgötsk natur. En uppdriven känslighet för
nyanser, ett klart öga och ett öra som en
sommarnatt kan höra vetet susa "sömnigt" för
tanken till den unge Ola Hansson.
Medelhavsdikterna däremot är alltför allmänna för att göra
större intryck. Men det är roligt att för en
gångs skull i en modern diktbok få läsa ett
oklanderligt distikon som
"Hundstjärnsom-mar". Tyvärr är denna dikt ej så enkelt och rent
gestaltad som versmåttet fordrar. Då har
diktaren lyckats bättre med "Att ben behövs":
Att ben behövs oin man ska gå,
det tänker ingen mänska på,
och ingen tycker det är bra,
att han har händer som kan ta.
Men den som är en slagen man
och stilla alla stunder
och den som inte har och kan,
för honom är det som ett under.
Samlingens märkligaste dikt är nog den
långa, sinnrikt dubbelbottnade "Nocturne".
Den är dock ensam i sitt slag och står i ett
så starkt beroende av den eliotska skolan, att
man tills vidare får sätta ett frågetecken för
den. Bildspråket är här vackert och suggestivt
och kanske är det på denna väg författaren
bör gå om han på ett avgjordare sätt än
hittills vill realisera sitt lyriska jag. — Det
svårgripbara till trots är Axelsons diktsamling en
värdefull bok, äkta lyrisk för den som gör sig
besvär att lyssna. Olof Lagercrantz
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
