Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
skulle hans experiment inte kunna utföras,
hans andes barn skulle födas döda."
Sådant tyder på en sinnesförändring, en sent
omsider vunnen insikt, som säkerligen har sitt
sammanhang med att Sinclairs nya verk är det
mognaste, mångsidigaste, mänskligaste och till
sist kanske också mest sociala han någonsin
skrivit. Artur Lundkvist
Själavård — själsvård
Själavård — själsvård. Utgiven av Institutet
för medicinsk psykologi och
psykoterapi. Medéns. 7: 50.
En amerikanska hade flera år gått i analys
utan resultat. Till sist fick hon hjälp genom en
läkare som förstod att ta hänsyn även till
hennes religiösa behov — en sida i hennes
väsen som under den tidigare behandlingen ej
berörts. Ett sådant faktum (relaterat av
doktor Eeg-Olofsson) får sitt komplement i en
motsvarande uraktlåtenhet från den prästerlige
själasörjarens håll.
Över den stora klyftan mellan — den
alltmera tilltagande — bikten hos läkaren och
— den allt sällsyntare — hänvändelsen till
prästerna från själsligt betungades sida bygges
en alltför länge saknad bro genom det av
Poul Bjerre igångsatta Institutet för medicinsk
psykologi och psykoterapi. I de samlade
uppsatser, som därifrån utgivits efter två års
verksamhet, får man också rent tekniskt en
idé om institutets arbete, problem, metoder,
anstalts- och litteraturmöjligheter, särskilt ur
bidragen från teol. och fil. kand. Olof Lindhe
samt doktorerna Stig Ljunggren, Börje
Cronholm och Gösta Harding. Kyrkoherde
Duhnes intressanta uppsats, "Några
synpunkter på den kyrkliga själavården", utmynnar i
kravet på psykologisk skolning med medicinsk
underbyggnad för prästutbildningen. Han
belyser skillnaderna mellan katolskt och
protestantiskt och ger ett humoristiskt exempel på
vår överskattning av de rena
expeditionsärendenas s j älavårdsmöj ligheter.
Man träffar här en rörelse i vardande, där
många olikheter i synpunkter kunna
samarbetas till förmån för det stora ärendet: att
läka tidens och människornas själanöd. "Steget
från själavård till själsvård är en etapp på den
religiösa frigörelsens väg. Motsättningen
mellan fritt religiöst tänkande och
traditionsbundet sådant, mellan religiös empiri och
dogmatisk kristendom kommer åter i dagen
i förhållandet mellan själavård och själsvård."
(Lindhe.)
Giovanni Lindeberg efterlyser en
grundligare humanistisk bildning för
kristendomslärarna. "Enbart teologisk bildning gör i denna
tid både präst och lärare till helt enkelt
sektmänniskor och därmed till — en kulturfara."
(Kristendomsläraren och tiden.)
Den teoretiska tyngdpunkten ligger i Ivar
Alms, R. Eeg-Olofssons och Poul Bjerres
uppsatser. I nära anslutning till Jung skriver
kyrkoherde Ivar Alm om Det omedvetna.
Det skall villigt erkännas att Jung är oerhört
svår att popularisera. Hans ärende gäller ju
just vad man inte förstår men ändå kan erfara.
(Jag har själv varit med om hur Fritz Künkel
fick undervisning om "arketyperna" av en
bland Jungs lärjungar. Det var hos en skara
amerikanska studenter, som långt bättre
förstod Künkels mindre adekvata utläggning än
den verkligt ortodoxa!) Det kommer för
övrigt därvidlag mer än någonsin an på en viss
själsförutsättning hos läsaren. I varje fall bör
författaren få sin önskan uppfylld att ge
anledning till ett rikt och gagneligt meningsutbyte.
Där brister inte i stoff.
R. Eeg-Olofssons uppsats, Anpassning och
människouppfattning, ger ansatser till stora
perspektiv på den enskildes nöd: världsbildens,
livsåskådningens. Han ser i ögonen sådana
sociala faktorer som bristande kontakt med
naturen hos storstadsbon och industrialismens
utnyttjande av människan. Men
anpassningsproblemet anbringar han först och främst på
individens relation till sitt eget väsen, dess
möjligheter och begränsningar. Uppsatsen
belyses av skönlitterära anspelningar. (Inom
parentes sagt måtte något minnesfel ha
insmugit sig vid hänsyftningen på Wildes The
Happy Prince, som ju lät beröva sig all sin
ståt för att få hjälpa.) Som det centrala anger
författaren gestaltningsdriften, behovet att
förverkliga sig själv.
Under titeln Behandlingskonst framlägger
Poul Bjerre ett sjukdomsfall, som blir till
gripande människohistoria. Det tycks mig ligga
5 BLM 1943 iii
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
