Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Peter W. Nisser: Midsommarnattsdröm. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER W. NISSER
barnslighet. Hon lyfte huvudet och ruskade
tillbaka hårlockarna. Hennes bröst spända och
spetsiga under den tunna blusen och hela
gestalten utstrålande vit svalka. Så red hon i
långsam trav bort förbi logen och ut på
klövervallarna där röda blommor omsvärmades
av bin, och tunga honungsdofter vilade över
den varma jorden.
•
Genom flugornas sömniga surrande i rutans
solljus var värmen i ladugården stilla, svagt
dallrande och animaliskt-omedveten. Vit
hundloka och gula medicinblommor med frän doft
svepte och prasslade mot fönstren. Och älven
därbortom var brun och varm under
granarnas skugga. Och som en dallrande våglinje,
de gröna klöverängarna med röda ögon av
blommor, vetets horisont längst bort redan
gulnande och hög och skogens stilla gröna
vägg mot den gråaktiga himlen. Solljuset i en
lätt slöja av damm kom mjukt, inte
brännande och pockande hit in genom rutorna och
flugsurret, och det ritade ljusa och
guldfärgade fyrkanter, trianglar och rutor på kornas
ryggar ooh kom ringen i den väldige tjurens
nos att glänsa som slemmigt silver.
Inte många ljud i stillheten mer än flugor
och utanför svagt anat binas honungssång.
Sakta bullrande i djurens bukar och spätt och
blött bölande från en kalv. Nere åt logen skrek
ett barn och en kvinnoröst svarade gällt vid
statarbostäderna. Annars tystnad. Varm,
ödslig, solmättad tystnad. I rutan från ett
solfönster som suddigt visade herrgårdstakets
konturer stod åttatimmarsdrängen Jan och gav
kalvarna mjölk.
Tung doft av moderlighet och ro kring de
stora rödbruna djuren. Tjuren den väldige
manbarhetssymbolen svartaktig och
silkesglänsande i solstrimman. Mångröstat kvitter av
fåglar i trädens blanka löv utanför. Det sakta
sorlandet av vatten och färgspelet i en orörlig
trollsländas vingar. Rök från statarbostädernas
skorstenar som en opassande bild av ny hetta
i sommarluften. Svag vind från sjön i söder
luktande av fiskar och stillastående solfläckat
vatten. En gul katt som mjukt smyger in
genom den halvöppna ladugårdsdörren, slickar
sina tassar ooh ser sig omkring med ljusa,
oberörda ögon.
Framför den långa raden av kättar står
åttatimmarsdrängen Jan och ger kalvarna
mjölk och pratar för sig själv och med dem
och sjunger ibland lågt och lyckligt tu-lu-luu.
— Kalv, lilla kalven, säger han och doppar
fingret i mjölkskopan och det lilla bruna
djuret med fuktiga milda ögon suger och stöter
med mulen. Mjölk rinner över dess ansikte och
fastnar i de Iena håren ovanför näsborrarna.
— Vacker du, säger han, och tar djurets
huvud mellan sina händer, trycker det mot
bröstet och klämmer det hårt, hårt. Det lilla
huvudet vrider sig och vill bort, tycker inte
om honom och hans varma grepp, vill stöta
honom från sig. Då blir han ledsen, för kalvens
huvud är så mjukt och milt och ögonen så
fridfulla och omedvetna. Han mutar kalven
med mjölk, men den vill inte längre och
skuttar bort i andra ändan av kätten och viftar
med öronen. Då är han ledsen. Då kommer
där mörkbrokiga och förvirrade tankar på det
Förfärliga och folk som fnittrar ti-hi, elakt,
bakom hans rygg. Han står alldeles stilla för
att det hemska ska kunna rinna bort ur
huvudet på honom, och så med ens är han där vid
silon igen, och det går bra att komma ihåg
fastän det är gott och vackert, och flickan
sitter på hästen bredvid honom och hon är
alldeles vit och sval mot värmen och hennes ben
är alldeles intill honom och han skulle vilja
smeka det alldeles som kalvhuvudet, men han
törs inte fast han så gärna vill. Hennes röst
kvittrar och den är snäll och inte ovänlig men
han kan ingenting säga för allting är bara
lukter och färger i huvudet på honom och han
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
