- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
286

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Peter W. Nisser: Midsommarnattsdröm. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PETER W. NISSER

väster. Myllret av småborgerligt gemyt kring
Wannsee där bilarna gick i en svart och
blänkande rovdjursström på väg mot
Kurfür-stendamm. Och så sjukdomen och faderns
bekymrade ansikte, och den smale löjtnanten
som varit den förste av alla de andra,
flygbolagsdirektören med husarkrokarna,
musikern som var romanskt vacker och eggande
kall, tills hon en dag med en känsla av het
skam fick reda på att kvinnor var honom
likgiltiga och motbjudande. Och ensamheten
här, den doftande stillheten. Jag måste resa
tillbaka, tänkte hon, nu i denna kväll, denna
förbannade ensamma midsommarkväll. Jag
måste tillbaka dit där det finns vitt ljus och
höga byggnader av sten, blanka gator,
människor. Och hon visste ju ändå att det nu
var omöjligt. Faderns bekymrade ansikte, den
plågsamma mattigheten, blödningarna som
kom så häftiga och oregelbundna ...

Hon ryckte till då cigarretten höll på att
bränna hennes hand, och satte sig upp. Över
dalgången längst i öster låg ett tunt skikt av
dimma ur vilken alarna stack upp knotiga,
svarta spökarmar.

Men där nere vid strandgölen såg hon
fortfarande hur mannen dansade sakta och
fridsamt på häl och tå. På bröstet hade han en
mörkbrun triangel där solen bränt honom,
hans händer och ansikte var mörka, men det
tunga gula kvällsljuset gjorde hans kropp ljust
bronsfärgad och fulländat vacker som en antik
staty. I skuggorna där nere försvann hans
mörka grova ansikte och händer, hans kropp
slutade i en triangelutskuren spets i bröstet,
hade skapats om till en torso övergjuten av
ljus. Hon satt förundrad och såg denna torso
dansa.

*



Sakta axlar dagen aftonens kappa och
vandrar högrest mot västeir bärande ljuset
över skuldran. Men det blir ändå icke mörkt,

ty solvändans magiska kraft håller natte»
borta.

Från herrgården leder en allé av björkar
och lönnar bort till kyrkan. Den mossiga
kyrkogårdsmuren sluttar sakta ned mot en
vidsträckt åker, där barnen stundom kan finna
dödskallar och ben utspolade ur kyrkogårdens
och gravarnas botten av hemlighetsfulla och
underjordiska flöden. Här är också en liten
slänt med gräs mjukt som sammet, som
harmoniskt går samman med de åldriga och
mossklädda stenarna i muren. Här låg i
midsommarnattens dunkla skirhet utan mörker
men fylld av leende mystik,
åttatimmars-drängen Jan. Han låg i gräset halvt utsträckt
och sjöng sakta och lyckligt för sig själv.
Tordyvlar och grå fjärilar brummade och
fladdrade i luften, kring kyrkans kraftiga
kupoltorn svärmade fladdermössen med gälla
pip, och fastän solen gått ned och dagern
endast stannat som en gulgrå rand i norr ven
tornsvalorna högt uppe i fantastiska bågar och
ringar.

Genom allén av björkar och lönnar kom
flickan vandrande ensam och klädd nu i en
ljus klänning som lämnade hennes armar bara.
Hon såg den tunga figuren i gräset invid
muren, stannade och betraktade honom, hoppade
så över diket där kallornas gula ögon lyste i
dunklet, satte sig intill honom, såg på honom
och log. Då log han tillbaka, förvirrat men
på ett sätt som var helt fritt från fruktan,
hans grova förvirrade ansikte var lyckligt och
utstrålade en sällsam ungdom, ungdomen från
hans barnsligt outvecklade, skärvlikt
fragment-artade men rena själ. Hon flyttade sig tätt
intill honom, och hon kände att något av den
malande tristessen, sommarnattens skuggiga
ångest drog bort. Hon for med handen över
hans ansikte och han log med sina grova på
något sätt smärtsamt slitna läppar och
darrade lätt.

— Kom närmare mig, sa hon lågt, och det

286

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free