Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Peter W. Nisser: Midsommarnattsdröm. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER W. NISSER
hemåt. Något av hopplöshet låg över henne
och hon hade tårar i ögonen.
•
Lugnare nu, men med glädjens sällsamma
feber omkring sig, jublet och lyckan inom sig
klädde han av sig på stranden, dansade fram
och åter, skrattade, sjöng. Naken gick han
fram till en av de åldriga alarna, tryckte
pannan mot trädet, kysste den skrovliga och
hårda barken. Hans kropp var het och han
tyckte sig glöda, lysa genom skuggorna här
nere. Sakta steg han ned i vattnet, öste med
kupad hand över bröstet för att undgå
krampen, huttrade och stänkte droppar och pärlor
omkring sig. Skrattet bröt åter ut inom
honom, det steg som en kaskad över alarnas
darrande löv mot himlen som började ljusna i
öster. Leran gled under hans fötter, vattnet
steg över hans bröst men han märkte det
knappt. Muntra dragspel ljöd överallt och
fioler gneds nynnande i vattnet. Ett rus av
svindlande jubel var över honom, kom
honom att splittras till otaliga gnistrande
spegelskärvor, droppar och pärlor som svävade
sakta över den lugna ån. Han fäktade med
armarna omkring sig utan att förstå att han
sjönk, visste intet längre, såg himlen ljusna i
svagt rött över sitt ansikte och kände dofterna
omkring sig. Och detta ljus försvagades, blev
skimrande grönt och rörde sig i vågor, han
ville sjunga jublande tu-luu, men då han drog
efter andan var allt endast en förfärlig men
knappt förnummen smärta i hans bröst. Färger
6trömmade ur hans mun och ur hans ögon,
sången och det jublande skrattet sprängde
värkande inom honom, ville ut, ett ögonblick
steg han till ytan men allt omkring honom var
nu endast virvlande kaos, och då det
mörknade kände han ingenting mera.
Efter en stund kom han åter till ytan och
flöt sakta och vaggande med endast ansiktet
över vattnet nedför strömmen. En stor idmört
glänste till vid hans hår, och alarnas löv rörde
sig oroligt i morgonvinden. Gryningen nära
nu, gråblå och svagt rosafärgad som en
vildduvas bröst över de dimmiga klöverfälten.
•
Efter den stora midsommarnattssupningen
samlades karlarna nere vid kvarndammen och
stod där dävna och grådaskiga som spyflugor
i den heta förmiddagssolen. De karvade med
knivarna i räcket, spottade och rökte slött och
utan intresse tills de en efter en vankade i väg
mot stugorna eller uppsökte någon skuggig
plats för att sova ut. Mjölnaren, vit och fet
som en stackmask stod dock kvar och
likaledes arbetsrättaren och kvarndrängen. De
pratade politik och var sprithesa och fyllsjukt
arga.
— De går åt hälvette för Hitler nu snart,
sa mjölnarn som var demokrat, nu går han
under snart den jäveln. Stalin tar allt knäcken
på aset.
— Prat skit, sa rättaren, det är nu han
sätter i gång på skarpen, och då ska rödjävlarna
snart få tarmarna opp i halsen.
— Han har tagi Dåness, nu, sa
kvarndrängen som också ville visa att han kunde.
— Tagi, sa mjölnarn föraktfullt och
förintade honom utan svårighet med en mjölvit
blick. De är en flod, en flod tar man väl inte,
för resten heter de Dunéts.
— Ja, åt hälvette med Stalin och alla
bolsjeviker, sa rättarn, som hade nazistiska
sympatier, och rörde på de breda skuldrorna.
Han var rödflammig i ansiktet och stank svårt
av sprit.
— Säger duja ja, nazistjävel, sa mjölnarn
argt, förbannade quisling.
— En kan väl hålla på ordning å reda utan
att bli skälld, tyckte rättarn och ilsknade till,
jävla mjöldemokrat.
De stog emot varann som tuppar och
skällde. Fyllsjukan satt i kropp och huvud på
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
