Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Sten Selander: Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanhållande länk i "Juntan" och huvudperson i
den mångomtalade "musikprocessen". Men
hans far och farfar var båda militärer och
hade av allt att döma ungefär lika lite till
övers för Gustaf Abrahams filosofiska och
litterära intressen som för hans politiska
"jakobinism"; det var inte bara släktnamnet, som
på deras tid återgick till en korrekt
gammalstavad form. En man med Gunnar
Silfverstolpes känsla för familj och tradition måste ju
känna det faktum, att hans släkt spelat en roll
i svensk litteratur, på en gång som ett
stimulans och en förpliktelse; men därtill torde
detta fädernearvs betydelse för honom ha
inskränkt sig. Starkare direkta intryck mottog
han från sin morfar, bankdirektör R. Gagge i
Västerås, i vars hus barnen Silfverstolpe hade
sitt skolhushåll. Gagge var en mångsidig och
kultiverad konstamatör: han sysslade med
målning, och hans hem var medelpunkten för
Västerås’ musikliv. Men något intresse för
litteratur utöver det vanliga, ljumt
konventionella eller för andra, i strängare mening
intellektuella ting tycks dock inte ha rått i det
gaggeska hemmet.
Gunnar Silfverstolpe var inte heller en
intellektuell diktare, hela hans läggning var riktad
mot den konkreta verkligheten. Han påpekade
ibland själv, att hans akademiska examina
enbart omfattade ämnen som rör konkreta
föremål: konsthistoria, nordisk och klassisk
arkeologi. Filosofi och abstrakta spekulationer
överhuvudtaget befattade han sig inte med, allt
dylikt ägnade han en respekt på avstånd, som
måhända var något överdriven. Sin allmänna
åskådning hade han inte grubblat sig till och
inte heller läst sig till hos någon viss
författare: han hade halvt omedvetet insupit den ur
luften omkring sig, den hade så småningom,
liksom av sig själv, växt fram under hans
umgänge med många människor och många
böcker, och den kompass han främst följde
var sin egen, fina och säkra instinkt. Hans
diktning är ju ingalunda så fri från problem
som den kan tyckas vara vid första
ögonkastet. Men problemen är aldrig av teoretisk
art, de är alltid personliga problem av det
slag som varje dag möter en ute i livet.
Samma inriktning kommer till synes också
i hans diktnings form. Ingen poesi kan vara
mindre teoretisk, mindre utspekulerad.
Härmed skall inte alls vara sagt, att Silfverstolpe
var något slags "naturdiktare", som bara skrev
på så kallad inspiration utan kännedom om
versens teknik. Han arbetade tvärtom mycket
med sina dikter och följde därvid bestämda
verstekniska principer. Sålunda undvek han
allitterationer — de var i hans tycke ett billigt
verkningsmedel; han rimmade aldrig på två
låneord och helst inte på två ord av samma
ordklass; han sökte variera vokalerna i
versraden; och så vidare. Men han följde aldrig
medvetet en förebild. Hans ordval och
versform bestämdes aldrig av vad som var
modernt. Han försökte inte avsiktligt utbilda en
personlig stil. Och han ansträngde sig aldrig
att verka originell. Sådan hans vers blev, blev
den därför att det var naturligt för honom
att skriva så: och det naturliga för honom var
det hävdvunna. Hans poesi hör — det behöver
ju knappast sägas — inte hemma i en skola,
utan i en tradition.
Därför är det också så svårt att peka ut
några bestämda påverkningar i Silfverstolpes
diktning. Detta beror naturligtvis inte på att
han skulle vara en självständig nydanare, utan
tvärtom på att han hade läst mycket och tagit
intryck från många olika håll. För den
litteraturhistoriska åskådning som i en författares
verk framför allt ser funktioner av hans
läsning borde Gunnar Silfverstolpe, tycks det,
vara ett ytterst otacksamt objekt. Jag vet på
ett ungefär vilka svenska böcker han plockade
ned från sina mycket välförsedda hyllor en av
de sällsynta kvällar, då han varken hade
något särskilt arbete för händer eller var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
