Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Sten Selander: Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kapital av minnen, han dessförinnan samlat.
Hemma kände han sig ingenstans utom på
Åsby och kanske hos några av sina vänner;
hans egna boställen däremot var och förblev
honom likgiltiga som hotellrum, där
förnimmelsen av ödslighet och främlingskap aldrig
vek. Vi skall dock inte göra Gunnar
Silfverstolpe mer tragisk än han faktiskt var. När
han kom tillbaka till barndomshemmet, helst
till jularna, återfann han verkligen, som han
själv ofta sade, "en ro bortom allt förstånd".
I ett på annat håll publicerat brev skrev han:
"Beträffande julen är jag fullkomligt som ett
barn, jag törs inte tala om mina förväntningar
med mina vänner, för jag tror att ingen
känner för den högtiden ens aningsvis så mycket
som jag." Första söndagen i advent skulle han
alltid resa hem: då började de dagar före jul,
som han älskade mer än någon annan årstid.
Under jularna på Åsby skrev han också sina
flesta och bästa dikter, i sitt lilla, ytterligt
spartanska pojkrum, som stod oförändrat år
från år och där känslan av frusen tomhet
försvann som ingen annanstans i världen:
Vi ha en fläck på jorden, som är för alltid vår.
Så vräk oss ut i stormen i skoningslösa år!
När allting annat brister, ha vi dock alltid kvar
en mark som ger oss sötman från gamla, kära dar.
Vi ha en rönn som susar. Vi ha en trädgårdsplan
och syrsors gälla gnissel och doft av astrakan.
Vi ha en fläck på jorden att alltid hålla av.
Vi ha ett hem på jorden och under det en grav.
Men bortom den ron skall jag höra
från strängar, som själen har spänt,
den bragd, som jag aldrig fick göra,
de känslor, jag aldrig har känt.
Du lena mörker, som sänker
din vinges dun kring din son,
vad båtar den frid, som du skänker,
mot snyftningar fjärran ifrån?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
