Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Nils Ahnlund: Falskt och äkta bland historiens källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS AHNLUND
FALSKT OCH ÄKTA
BLAND HISTORIENS
KÄLLOR
Knappast någon historiker med längre
erfarenhet av sitt yrke har väl undgått att någon
gång, i något sammanhang praktiskt närma
sig det stora kapitel, som handlar om de oäkta,
understuckna källorna, åtminstone genom att
i enstaka fall upptaga äkthetsfrågan till
omprövning. Det är ju den historiske forskarens
uppgift att ordna, värdera och såvitt möjligt
sammanställa dessa mångskiftande, olikartade
källor med deras utsagor, grunden till
eftervärldens kunskap om det förflutna. Denna
uppgift kan helt naturligt vara svår nog, även när
det material historikern rör sig med är alldeles
fritt från tillsatser av den natur, som ger rätt
att tala om förfalskning, vilket ju också dess
bättre får anses som regeln. I själva verket
framträder gränsen kanske icke alltid med full
och skarp tydlighet. Även ett genomgående äkta
källmaterial — äkta i den meningen, att något
medvetet sveldigt uppsåt ej föreligger — visar
enligt sakens natur ofta stora växlingar i fråga
om allmän tillförlitlighet, sanningskärlek och
tendensfrihet. Ja, icke heller en subjektivt god
tro i utsagorna behöver förutsättas hos den
eller dem, som källan återgår till, för att dess
äkthet likväl skall te sig obestridlig. Vad som
fastslår tillvaron av en förfalskning blir snarast
användandet av vissa tekniska medel eller
grepp i klar avsikt att vilseleda efterlevande
i fråga om själva källans karaktär. För att
taga ett exempel: en memoar, som går under
sin verklige författares namn, är trots alla
tänkbara svagheter äkta, men en memoar, som
uppträder under ett föregivet namn, oäkta.
Också med dessa nödvändiga inskränkningar
blir vårt ämne snart sagt outtömligt. Redan en
återblick på den historiska källkritikens
utveckling i vårt eget land ger icke så alldeles
få bidrag till dess belysning. Ett och annat
torde i verkligheten ännu återstå att uppdaga,
låt vara att det gäller mindre centrala ting.
En plats för sig intar den säkert flitigaste om
också kanske ej skickligaste av våra inhemska
urkundsförfalskare, den karolinske prosten Nils
Rabenius. Hans vittförgrenade verksamhet, som
bland annat givit upphov till en hel medeltida
biskopskrönika, en självbiografi av
reformatorn Olaus Petri i ny redaktion, flera
påve-bullor och en rad andra aktstycken, har av
mig närmare behandlats i ett 1927 utkommet
arbete. Mina exempel i det följande väljer jag
emellertid förnämligast från den allmänna
historiens vida fält, utan att därvid göra
skillnad mellan vad som faller under den politiska
historien i egentlig mening och andra grenar
av historievetenskapen.
3 BLM 1943 IV
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
