Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
notavdelningen också veta närmare, hur man
vet det, vad man alltjämt inte vet säkert och
varför. Gårdlunds stora bok är en verklig
fyndgruva — och utan onödiga irrgångar.
Inför en litterärt orienterad krets må
särskilt framhävas ett mellanhavande, som
Gård-lund ägnar tillbörligt och djupgående intresse,
nämligen industrialismen och den sociala
dikten. Inom litteraturforskningen är problemet
alls inte nytt, men Gårdlund är den förste att
se det — åtminstone att överblicka det —
från motsatt ända, alltså utifrån det sakliga
underlaget. Frågan blir då närmast, i vad mån
diktarna — från åttitalisterna över Viktor
Rydberg fram till män som Ossiannilsson,
Martin Koch och Ludvig Nordström —
uppfattat sin verklighet riktigt och väsentligt.
Gårdlund finner att de i åtskilligt sett fel eller
betonat skevt — naturligtvis, redan därför att
de var samtida med sitt stoff, sin upplevelse.
Intressant är hans iakttagelse, att de såg och
fördömde främst vad som stack i ögonen av
städernas och särskilt storstädernas pauperism
och gründerliv, medan skogsarbetarna,
industrialismens verkliga proletärer, levde okända
i ödemarkerna. Allvarligare är, att många sett
genom den internationella — särskilt engelska
— indignationslitteraturens glasögon.
Rydbergs Grottekvarn fanns knappast alls i
Sverige, där bruk och småindustri på
landsbygden utgör omkring halva saken och där
storindustrialismen utvecklades sent och
parallellt med det socialpolitiska genombrottet. Och
"rikmännens kast, en förnäm myriad, /stal
millionernas lycka___" (Fröding: Atlantis)
— bilden är alls inte hämtad från ett land,
som visar "en starkt växande tillverkning av
bomullstyger, konfektionskläder och
fabriks-gjorda skor, av pinnstolar, maskinsnickerier
och träpapper, och en färdigvaruimport, som
helt domineras av den folkliga
konsumtionens enkla varor". Att industrifientligheten
rört sig med mycket falska förutsättningar
och att den till stor del är en genklang av tidigt
övervunna barnsjukdomar hos industrialismen,
är en allmän sanning, som man här får
närmare belyst för den svenska diktens del.
Det sagda antyder emellertid blott ett
avsnitt av kapitlet industrialismen och dikten.
Det har också adress till den nutida
generationen av diktare och förkunnare. Bland dem
söker sig många tillbaka bortom 1914, som
är Gårdlunds ungefärliga tidsgräns framåt,
och även den som väljer samtidsstoff måste
ju kunna se det som utveckling och lära känna
dess rötter. Det behöver man som regel inte
säga svenska författare, särskilt inte de socialt
orienterade. De är säkert tacksamma över att
ha fått en utmärkt förfaren handledare på ett
stort och centralt område av svenskt liv i ett
par tre gångna släktled. Gårdlund är dess
bättre alls inte ensam om vare sig stoffet eller
förfarenheten, men det bör sägas, att han är
utomordentlig just som introduktör. Hans
verk är i både text och hänvisningar ägnad
att bli en fyndgruva inte minst för författare.
Tom Söderberg
Nordiska problem
TORSTEN HOLM: Norden och världen.
Lindblads 1943. 3: 50.
RICKARD SANDLER: Nordens sak är vår.
Tiden 1943. 1:—.
ERKKI JÄRVINEN: Vid årsskiftet. Bonniers
1943. 1:25.
W. BRANDT: Norges tredje krigsår. Bonniers
1943. 7:50.
I den slutfas av det stora kriget, som vi nu
upplever, är det tämligen naturligt, att
debatten om de nordiska ländernas framtid blivit
särskilt livlig. För Danmarks vidkommande
har bekännelsen till Norden blivit en del av
det nationella självförsvaret under
ockupationens påfrestningar och i Finland, där man
med Norden nog i regel menar Sverige, har
känslan för nordisk samhörighet ökats i
samma grad som ovissheten om krigets
utgång vuxit. Där har sålunda bekännelsen till
Norden en med hänsyn till den aktuella
situationen verklig politisk innebörd. Den norska
inställningen är däremot inte så entydig. I
Sverige har debatten kunnat föras mer
frispråkigt, men den kan dock knappast sägas ha
varit särskilt givande. Alltför ofta har den
fått en rent utopisk och verklighetsfrämmande
anstrykning och den visar en avgjord
benägenhet att förbigå eller bagatellisera de
svårigheter som förestår allt nordiskt politiskt
samarbete efter kriget.
#
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
