Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- April. N:r 4
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Överstelöjtnant Torsten Holm, som tidigare
framträtt med några arbeten i militärpolitiska
frågor, har emellertid gjort ett inlägg i den
nordiska debatten, som fördelaktigt skiljer sig
från den övriga hithörande litteraturen genom
sin saklighet och sitt bestämda avvisande av
alla de nordiskt isolationistiska funderingar,
som tyvärr brukar förrycka hela denna
diskussion. Med utgångspunkt i nödvändigheten
av ett samordnat nordiskt försvar ser Holm
fram mot en nordisk enhet, som ingalunda
behöver stå i motsats till det norsk-brittiska
alliansförhållandet. "Den nordiska
enhetstanken får sitt bästa uttryck", skriver Holm, "om
den blir en enhet för samverkan både
inbördes och i ett större sammanhang." Detta är
en synpunkt som alltid bör hållas i minnet
om inte hela debatten skall urarta till lösa
hugskott och rena kannstöperier.
Överstelöjtnant Holms arbete är det tyngst vägande
inlägget i den nordiska diskussion, som hittills
gjorts.
*
Rickard Sandler var under sin
utrikesministertid en övertygad och hängiven förkämpe för
nordiskt samarbete och han har som bekant
inte släppt detta intresse sedan han
förflyttats till landshövdingresidenset i Gävle. I sin
tankeväckande och välskrivna lilla skrift
"Nordens sak är vår" har han vidare utvecklat sina
synpunkter på problemet Norden. Läsaren är
honom särskilt tacksam för den redogörelse
som han får för det nordiska samarbetet
under mellankrigstiden. Efter den redovisningen
borde allt tal om den så kallade nordismens
verklighetsfrämmande väsen kunna upphöra.
Men landshövding Sandler döljer därför inte
detta samarbetes alltför snäva begränsning och
följaktligen vill han redan nu på grundval av
dess erfarenheter utvidga samarbetet så att en
nordisk förbundsstat kan förverkligas, då
Norden åter blir fritt. Liksom Torsten Hohn
framhåller också Sandler faran av en nordisk
isolering, men han vill inte vara med om någon
anknytning till ett stormaktsblock. Sandler
synes i någon mån underskatta svårigheterna
för en utveckling mot ett enat Norden. Så
länge vårt eget land inte återgått till den
högtidligt proklamerade neutraliteten och inte
ens upptagit normala diplomatiska förbindel’
ser med den norska regeringen, så torde
åtminstone norrmännen vara ganska oförstående
inför talet om det framtida nordiska samJ
arbetet.
«
Erkki Järvinen, författaren till förra årets
märkligaste politiska arbete i Finland, "Vi vill
inte kvävas", har i ett litet tillägg fört fram
utvecklingen till årsskiftet 1942—43. Det är
många kloka och riktiga synpunkter som här
framlägges. Framför allt fäster man sig vid
författarens öppna diskussion av Finlands
möjligheter att genom en separatfred komma
ut ur den fruktansvärda och såvitt man
förstår i längden ohållbara situation i vilken det
befinner sig sedan den 22 juni 1941. Järvinens
nya bekännelse till de nordiska och
västerländska frihets- och samhällsidealen är ett
glädjande vittnesbörd om stämningar i
Finland, som man endast kan hoppas alltmer
skall gripa omkring sig och för framtiden
också bli bestående. Författaren överbetonar
dock Sveriges möjligheter att ge den
erforderliga diplomatiska hjälpen; så länge vi har
tyska trupper på vårt järnvägsnät och tyska
officerare i viktiga gräns- och hamnstäder är
det föga underligt om man både på
anglo-saohsiskt och ryskt håll med största misstro
skulle se oss spela medlarens roll i den
händelse vi nu överhuvudtaget skulle åtaga oss ett
sådant uppdrag. För alla läsare av Järvinens
föregående arbete utgör emellertid "Vid
årsskiftet" en intressant och värdefull
komplettering.
«
Även Willy Brandt berör i sitt nya arbete,
"Norges tredje krigsår", de nordiska
problemen. Brandt framhåller, att det visserligen inte
råder någon motsättning mellan en positiv
inställning till Norden och ett fortsatt norskt
samarbete med de förenade nationerna, men
att norrmännen naturligtvis måste konstatera
att den svenska transiteringsneutraliteten
innebär ett icke obetydligt stöd åt det nazistiska
Tyskland och vår starkt konjunkturbetonade
utrikespolitik har inte kunnat inge dem någon
större respekt. Med skärpa framhåller Brandt,
att Norge aldrig kommer att vara till freds
med en isolerad nordisk lösning.
"Huvudmålet för den nya freden", skriver Brandt, "måste
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0355.html
