Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
"Sämsta läsningen har de
största upplagorna"
stod det som rubrik i en aftontidning över
referatet från Kooperativa förbundets
författarkonferens på Vår gård i Saltsjöbaden
häromsistens. Det var studierektorn i ABF
Gunnar Hirdman som kommit till detta
pessimistiska resultat och han var livligt medveten
om att det var förläggarna och bokhandlarna
som bar största skulden till att den
bokköpande allmänheten råkat på sådana avvägar.
Enligt samma tidnings möjligen något
intensifierade referat yttrade herr Hirdman vidare
att "förlagsverksamheten är rationellt ordnad
ur förläggarsynpunkt men författarna har
begått ett förräderi mot Den Helige Ande genom
att låta engagera sig i förläggarkapitalisternas
bestsellerapparat". Den förlagsverksamhet
som ABF själv bedriver utgjorde naturligtvis
ett undantag: ’"Det initiativ som ABF tog att
ge ut goda böcker i billiga massupplagor
häromåret har sedan slagit mycket väl ut, då
andra förlag och tidskrifter fortsatt på den
inslagna vägen." Herr Hirdman kunde alltså
inte förvägra förlagen det erkännandet att de
faktiskt någon gång försökt sig på att ge ut
goda böcker i billighetsupplagor, om ock efter
högt föredöme av ABF.
En framställning av den svenska
förlagsverksamheten och bokspridningen sådan som
den rektor Hirdman givit behöver inte
granskas särskilt noggrant för att falla platt till
marken, låt vara att just den i april av
Svenska Dagbladet publicerade bestsellerlistan
för mars månad gav de hirdmanska teserna
ett praktfullt illustrationsmaterial. Då ledde
nämligen bland skönlitteraturen Dennis
Wheatleys "På falskt pass", tätt följd av
Marguerite Steens "Solen är mitt öde" och —
på mera respektfullt avstånd — Helen Mclnnes
"På uppdrag i Bretagne". Skulle denna visst
inte osvikliga mätare på det svenska
läsintresset alltid se ut på det sättet, då
intog förvisso vårt folk en föga smickrande
särställning bland kulturfolken och då kunde
det vara skäl att ta förläggare och
bokhandlare vid örat. Men marslistan är ett
undantag — den månaden köptes för övrigt på
grund av stora realisationer av till
övervägande delen värdefull litteratur endast
obetydligt av ny litteratur. Annars har som bekant
de stora succéerna för det mesta varit
annorlunda beskaffade. Vad finner herr Hirdman
ur sina speciella utgångspunkter för fel på
Mobergs "Rid i natt", Gullbergs dikter, Frans
G. Bengtssons "Röde Orm", Marika
Stiern-stedts "Attentat i Paris", Hellströms "Kärlek
och politik", Hemingways "Klockan klämtar
för dig", Steinbecks "Vredens druvor",
Cro-nins "Himmelrikets nycklar" och Llewellyns
"Jag minns min gröna dal", för att blott
nämna några böcker som man genast kommer
att tänka på när man hör ordet bestseller? Det
märkliga och glädjande är ju just att det
dessa sista år konstaterats att den goda
litteraturen mer än väl förmår hävda sig i
konkurrensen med den rena förströelselitteraturen.
Herr Hirdman vet det kanske inte, men
förläggarna vet det, vilket också torde framgå àv
deras utgivning, även när det gäller
översättningslitteratur. Har en förläggare flera
översättningar på lager än han kan ta upp på
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
