Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
sin närmaste utgivningslista är det inte de
värdefullaste böckerna utan det lättare godset
som får vänta. Tidigare hade möjligen en
förläggares bättre och sämre jag en kamp att
utkämpa som då och då avgick till det sämre
jagets fördel men numera har han betydligt
lättare att få sitt ekonomiska och sitt
konstnärliga samvete att dra jämnt. Det har helt
ènkelt visat sig att de litterärt värdefullaste
böckerna är de värdefullaste
försäljningsobjekten. Hemingway går bättre än Berta
Ruck och Forester bättre än Sax Rohmer, ergo
■exeunt Ruck och Rohmer. Varmed inte vare
sagt att inte förläggaren då och då satsar på
rena förströelsen: det är en legitim
bokhandelsvara som heller inte nödvändigtvis
behöver vara av låg kvalitet.
Rektor Hirdman besjälas otvivelaktigt av
omsorg om litteraturens bästa. Hans kritik
av att allmänheten alltför efterhängset jagar
efter bestsellers är sund. Han har också
alldeles rätt i att bestsellerfenomenet
utnyttjas av förläggarna i deras reklam och av
bokhandlarna i deras försäljning samt att mera
kunde göras för de värdefulla böckerna med
inte så omedelbart publikdragande
egenskaper. Men han gör inte sin sak någon tjänst
när han hävdar att det bara är de dåliga
böckerna som blir bestsellers och att svenska
förläggare inte skulle ha intresse för andra
böcker än dagens succéer. Motsatsen är
alltför lätt att bevisa.
Starka karlar före ABF
Sedan kommer vi till det där med de
billiga böckerna. Herr Hirdman utnämner ABF
till uppfinnaren av den billiga, goda boken.
Men det har funnits starka karlar före
Agamemnon. Man kan endast ge herr Hirdman
det rådet att studera litet förlagshistoria. Han
skall då snart bli påmind om att det en gång i
världen fanns något som hette 25-öresböcker,
som dränkte landet i litteratur till ofattbart
(och i längden också ohållbart) pris. Bland
dem fanns även goda böcker. Det fanns en
serie enkronasböcker i vilken Bonniers under
många år publicerade praktiskt taget hela den
gångbara delen av Sveriges goda litterater,
Rydberg, Strindberg, Lagerlöf, Heidenstam
etc. Några av dem finns alltjämt att få i
bokhandeln. Det finns "Nutidsromaner" till ett
pris som ungefär motsvarar vad kronan var
värd före första världskriget, "Svensk
litteraturspegel", "Mästare" och allt vad de hetat,
dessa billighetsserier som ibland gått bra och
ibland gått dåligt. "Förläggarkapitalisten" har
ingenting emot billiga böcker men
erfarenheten har lärt honom att om han vill leva och
bidra till författarnas försörjning så kan han
inte från början prissätta böcker efter en
massupplaga av det enkla skälet att så få
böcker, vad de än må kosta, säljs i
massupplagor och att den spåman inte är född
som i förväg kan peka ut vilka böcker som
är destinerade att bli bestsellers.
Följaktligen sätter han priset efter en
genomsnittsupplaga och låter de böcker som överskrida
en dylik betala förlusten på de böcker som
inte gå ihop. Men när han sedan sett vilka
böcker som har publiken i sitt grepp och
fortsätter att säljas begagnar han snart ett tillfälle
att göra dem tillgängliga till ett billigt pris.
Så har svenska förläggare skött sin affär
sedan den moderna förlagsverksamhetens
begynnelse och det har säkert inte berott bara på
slentrian, ty fanns andra vägar till framgång
hade de nog prövats vid det här laget.
En omvänd skeptiker
Vad här har sagts är så elementärt att man
nästan rodnar över att skriva ned det men
tydligen finns det alltjämt människor som tror
på legenden om förlagsverksamheten som en
kvarleva från den kapitalistiska roffartiden.
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
