Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Kate Bang och Fredrik Böök: ”Karolinerna” i original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wallenstedt efter myndighetsförklaringen stärker den
unge konungen i hans maktvilja: ”En furste
skall offra alla små betänkligheter, samla all
makten hos sig, bli sitt folks urbild och vilja.”
Kung Karl tar det nådigt opp: ”På Atlands
tron måste sitta en man.” Men han fortsätter
med att filosofera över viljan:
”— Det är en förunderligt plågsam ting att
vilja. Vad är det? I dag känner jag, att jag
vill rida till Kungsör och jaga björn. Men
varför? Jag kunde lika gärna vilja något annat.
Viljan är mig en fjättra, en kring bröstet hårt
åtdragen kedja, ur vilken jag inte kan vrida
mig lös. Den är herren och jag drängen.”
Härmed är scenen mellan Karl och riksråden
slut; kungen går in i sitt förmak, där
vaxljusen tänds. Men i handskriften har det varit
annorlunda; man träffar där följande parti,
som senare överkorsats:
”Excellensen Piper skyndade fram med
händerna framräckta.
— Nu, nu, allernådigaste herre, när
Wallenstedts och min innerligaste åstundan blivit
bönhörd och ers majestät själv genast fattat
statsrodret och givit allt förmynderi en vacker dag,
kan jag endast ödmjukt bedja att för all
framtid få innesluta mig i ers majestäts nåd.
Konungen hade redan tillkämpat sig en
sådan behärskning över sitt barnansikte, att
ingen kunde utleta hans tankar. Han såg
varken på Wallenstedt eller Piper utan långt bort
i tomma luften och utan att säga något gick
han ur salen.
Det skymde redan, och vaxljusen voro
tända” o. s. v.
Det är lätt att se, varför Heidenstam strukit
stället. Karls självbehärskning, hans ensamhet
mitt bland de inställsamma rådgivarna, är
formulerad i abstrakta ord och alltför tydligt.
Heidenstam förkortar scenen, tystnaden faller
snabbare; Karl går stum och ensam in till sitt
förmak, där järnkistan väntar honom med
faderns hemliga testamente: nu besluter han
att öppna den. I denna handling ligger den
förtegenhet, den oåtkomlighet för påverkningar
utifrån, som Heidenstam beskrivit i det
utmönstrade partiet. Symboliken talar,
reflexionerna tystnar.
I analogi härmed kan man säga, att den
definitiva formen hos Heidenstam ofta är den
knappare, den diskretare, den hårdare tuktade
— allt onödigt är utplånat, men det händer
därför också, att man får fylligare besked och
bekvämare förklaringar av situationen i de
strukna ställena. Som exempel kan man ta
ett par episoder i ”Trontagaren”. Berättelsen
handlar om en äventyrerska, Rhoda d’Elleville,
som slagit sig ner i ett lusthus vid
Drottninggatan för att finna ett tillfälle att närma sig
den unge kungen i pageförklädnad och vinna
hans gunst. Man får mycket litet veta om
henne; den scen, varunder hon söker
förföra Karl, ger visserligen en föreställning om
hennes trotsiga och överlägsna personlighet,
men hennes historia, hennes yttre öden stannar
i klärobskyr, som är nästan ogenomtränglig.
Heidenstam har velat ha det så, han har velat
sätta fantasien i sving utan att tillfredsställa
den. Det enda, som han låter skymta fram
om Rhoda d’Elleville, påträffar man i
uppträdena mellan henne och hertigen av
Holstein; som snabbögd kavaljer och erfaren
kvinnojägare har han upptäckt henne i hennes
förklädnad i mor Malins härbärge. Man får
inte lyssna till deras samtal inne i lusthuset,
som skulle ha givit många upplysningar, man
får bara höra slutrepliken, när han avlägsnar
sig. Den lyder:
”— Makt, makt? Nåja, därefter ropa alla.
Varför skulle du ensamt tiga? Rår du för att
far din spelade bort sin sista souvereign! Ade,
ade! Bommar du på lejonet, så lova, att du
härnäst håller dörren öppen för vargen!”
Det hela förblir dunkelt. Men vill man ha
litet exaktare besked om hur Heidenstam tänkt
sig Rhoda d’Ellevilles levnadssaga och hertigen
av Holsteins planer, så finner man det i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
