Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Kate Bang och Fredrik Böök: ”Karolinerna” i original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"KAROLINERNA" I ORIGINAL
en centralare plats i berättelsen än vad man
nu finner motiverat. I slutorden heter det:
"På askhögarne i det rykande Carlopolis
stodo turkarna med sina spadar, men redan
i dagningen begynte Varnitzas kvinnor att
vid svenskbrunnen fylla sina krukor med det
kristallrena vatten, som de i kommande tider
skulle bjuda främlingar och som gjorde den
drickande hård mot både kärlek och kulor."
Vid sitt besök i Bender 1896 har
Heidenstam säkert sett svenskbrunnen och kanske
smakat dess vatten.
6
En av de snillrikaste och finaste
berättelserna i "Karolinerna" är "Taga Gjörtzen"; det
är för övrigt den enda, som inte föreligger
i hans egen piktur, utan renskriven av en
främmande hand, fast försedd med egenhändiga
rättelser och tillägg.
Heidenstam har hyst en stark sympati för
Gjörtz, och den vämjelse han känt inför
svenskarnas "Gesinnungstüchtigkeit" har han
uttryckt på det mest sinnrika sätt genom att
lägga berättelsen om hans tillfångatagande i
munnen på lakejen Pihlgren. Det är den
verkliga lakej själen, feg, inställsam, självbelåten,
full av ädla talesätt och dygdig fasa. Det är
den obarmhärtigaste karikatyr av den svenska
opinionen, och den är tecknad med en skenbar
objektivitet, som gör starkare verkan än vad
några känsloutbrott skulle ha förmått.
Mot bakgrunden av all den ynklighet och
hätska grymhet, som firar orgier i Tanums
prästgård, avtecknar sig Gjörtz’ filosofiska
överlägsenhet och frasfria mod dubbelt
vördnadsbjudande; han yttrar inte många ord, men
vartenda ett är lödigt och värdigt, till och med
i lakejens illvilliga referat. Till slut låter
Heidenstam dock Gjörtz ge uttryck för sitt
resignerade patos. Det sker med några versrader på
franska, som han viskar för sig själv, medan
han håller ett av Descartes’ filosofiska verk
i handen.
Le rideau descend. Je sors,
je sors d’une grand tragédie;
le heros et sa belle patrie,
les amants malheureux, sont morts.
Allons nous coucher, c’est fini!
Allons nous coucher, c’est la nuit!
Varifrån har Heidenstam hämtat dessa sköna
rader, som visserligen bygger på Gjörtz’ så
kallade gravskrift, sådan den meddelas av
Fryxell, men dock behandlar uppslaget
självständigt? Tanken — Sverige och Karl som
två olyckliga älskande — är värdig en stor
poet; det metriska schemat är så inkorrekt,
att man måste utesluta möjligheten av en
fransk författare.
Handskriften bevisar, att Heidenstam själv
diktat Gjörtz’ avskedsreplik. På titelbladet
finner man en blyertsanteckning av följande
lydelse: "Jag skall till dess korrektur kommer
låta någon fransman bese min vers (sid. 25).
Måhända är ’se ... tombe’ för djärft."
På sid. 25 fattas versen i renskriften. I stället
finner man en blyertsanteckning med
Heidenstams hand: "Jag faller med min kung!" Den
förskriver sig alltså från en tidpunkt, då
Heidenstam misströstat om att kunna formulera
den franska versen. Men han har sedan
överkorsat de fem orden och på en fastklistrad
lapp med bläck skrivit versen i sin
ursprungliga fattning, den som titelbladets anteckning
syftar på. Den lyder i denna:
Le rideau se tombe. Je sors
Je sors (ändrat till de la scène) d’une
grande tragédie;
le héros et sa belle patrie,
les amants malheureux, sont morts.
Allons coucher, c’est fini;
allons coucher, c’est nuit.
Vid en senare tidpunkt har Heidenstam alltså
funnit någon hjälpare, som utplånat det ur
språklig synpunkt omöjliga se tombe och även
korrigerat de otympliga slutraderna, men
avstått från att förbättra prosodien. Resultatet
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
