Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
av ljus och skugga fram till vår egen tids
desperata famntag mellan döds- och
livsmakter. I "Kallocain" står de färdigmekaniserade
mot en döende mänsklighets representanter,
det organiserade mot det organiska — att
läsa det lysande kapitel som valts ur
"Kallocain" i slutet gör stark verkan. Den goda
vardagen med möda och sinnesnjutning, med
samvetsliv och skapelse, är upphävd, och Mar-
tinsons novell om drunkningsdöden kan
sannerligen inte fattas rent "realistiskt"!
Drömmarna och tankearbetet tycks ha varit
förgäves, något ont har ändå växt sig
övermäktigt, och slutvisionen blir Lundkvists briljanta
reportage om Norgeöverfallet — med den
hysteriska flickan med sin blödande mun och
vita ansiktsmask, "ett ansikte våldtaget av
krigets skräck". Margit Abenius
Fyra poeter
ÅKE GUSTAFSSON: Solskensfanfar.
Bonniers 1943. 3:—.
INGEGERD GRANLUND: Balladen om
Herrans beläte. Bonniers 1943. 3: —.
JAN GEHLIN: Att gripa varligt. Bonniers
1943. 3:25.
ESTER SJÖBLOM: Lyssna stenar! Bonniers
1943. 3:25.
Fyra diktsamlingar anmäls här. De har
alla utkommit på Bonniers förlag nu i vår.
Deras författare har ett gemensamt drag.
Ingen av dem har lyckats realisera sin egen
verklighet i dikten. Ingen av dem framstår
vare sig formellt eller innehållsligt med klara
konturer. De är alla hämmade i sin frihet,
tyngda av litterära reminiscenser och
besvärade av nybörjarens ambition att omfatta för
mycket. Det är inte lätt för läsaren att sikta
ut vad som är poetens eget, att upptäcka hans
ansikte bakom den frodiga litterära
vegetationen, att avlyssna den personliga tonen
bakom dunkandet av ekelundska, edfeltska,
gullbergska och ferlinska melodier. Och inte
gör förlaget uppgiften lättare då det inte på
minsta vis tagit sig an dessa unga författare
och sökt presentera dem för publiken. Det
borde ju ligga i förlagets intresse att skapa en
så effektfull entré som möjligt åt sina
författare. Dessa fyra diktsamlingar pryds på
baksidan med en uppräkning av ett femtiotal
av förlagets senaste diktböcker. Där borde i
stället ha funnits ett porträtt, några
biografiska data, ett handstilsprov kanske; något
som kunde hjälpa och stöda läsaren under
hans försök att finna det personliga och
självständiga i versen. Att med nuvarande
konkurrens släppa ut unga och okända
författare i bokfloden utan att förse dem med
något igenkänningstecken betyder snar
drunkning om inte simförmågan är enastående och
det är den inte i föreliggande fall.
Åke Gustafsson, som tidigare givit ut en
diktsamling, har modet att kalla sin bok
"Solskensfanfar". Den är svåröverskådlig,
rymmer bland annat fyra versifierade
mordhistorier av makabraste sort. Som
samhälls-skildrare synes mig Åke Gustafsson mindre
lyckad och den bittert-ironiska spexton han
använder verkar förlegat 1920-tal. Inte heller
hans "Solvisor" och hans meditationer över
temat "Blommorna och döden" gör något
starkare intryck även om den språkliga
standarden genomgående är hög, mycket hög till och
med. Att han är en verklig poet med utsökt
iakttagelseförmåga och sving i föredraget
visar han däremot i några dikter inspirerade av
barndomsminnen. "Den siste mohikanen" är
en utsökt dikt, drömlikt underfundig och
ändå klar och ren i linjerna. Ett stycke svensk
natur sett i barndomsminnenas
dubbelperspektiv. "En gammal eka skvalpar" har samma
kvaliteter.
En gammal eka skvalpar tungt vid stranden,
den saknar åror, åldern slår den snart i spillror.
Förr var den skeppet Makalös åt ungarna i torpet.
Nu springer får med dumma bäään och blanka ögon
där det var helig mark
för rövare och indianer.
Nu döljer sig ej gamle Brythand mer bland
buskarna.
Det blockhus där han sov har brunnit opp
och silversjön är tom och enslig.
En dikt som "Den luffarehunden" bör heller
inte glömmas. Åke Gustafsson är en intres-
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
