Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
bakom hans dom över Emily Dickinson ligger
väl också tanken att hennes dikter egentligen
bara är ett uttryck för puritanska hämningar.
Man kunde kanske påstå, att han stundom
har en viss benägenhet att förklara litet för
mycket och att det ibland är svårt att följa
med. För Steinbeck, som har både tyskt och
irländskt påbrå, finner han en strävan mot
det kollektiva vara tvpisk. "Det faller sig inte
svårt att i denna hans läggning se irländska
och tyska egenskaper i idealiserad amerikansk
omplantering." Han talar om Dreisers
upplevelse av konflikten mellan "mänsklig
maktdrift och kosmiska krafter" och tillägger:
"Har den något indirekt samband med hans
tyska härstamning har dock Dreisers realism
omintetgjort alla tendenser till
övermänniskoromantik." Hit hör också en äventyrlig
hypotes, som förs fram på tal om Caldwell. Artur
Lundkvist undrar, om denne betraktar
"könskraften som folkets förnämsta tillgång även
socialt", och han fortsätter: "Kan
sinnligheten stegras till en sammanhållande och
revolutionerande kraft, i stället för att vara en
kompensation som underlättar resignationen
och förslavandet? Detta är intressanta frågor,
som Caldwell kanske halvt oavsiktligt
kommit in på."
Artur Lundkvists värderingar kommer
naturligtvis också fram i det utrymme han
tillmäter de olika författarna. Man frapperas av
att Ludwig Lewisohn avfärdas på en halv
sida, vilket verkligen är i minsta laget för
den som skrivit "Makarna Crump". Även
Pearl Buck är påfallande snålt behandlad.
Edna St. Vincent Millay passeras på mindre
än en sida och med markerad motvilja. "Det
är de öppna, intensivt personliga, stundom
halvt privata dikterna, jämte den traditionella
formen, som gjort henne populär och kommit
många att överskatta henne." Det "intensivt
personliga" skulle således vara något
mindervärdigt? En skribent som O. Henry får å
andra sidan en alltför välvillig behandling:
"Han var en halsbrytande ordkonstnär, en
maniererad stilvirtuos som kom varje rad,
varje stycke att blixtra, knalla och hetsa." Det
är en våldsam överdrift; och det borde ha
framhållits att han för det mesta är enbart
långtråkig.
Men alla invändningar mot Artur Lund-
kvists bok träffar endast detaljer. Man får
hoppas att den ivrigt kommer att utnyttjas
av den folkliga bildningsverksamheten och av
akademisk ungdom. Tyvärr är åtskilliga av
de mest betydande författarna inte alls eller
blott bristfälligt översatta, till exempel sådana
förgrundsfigurer som Faulkner och Caldwell.
Dessa båda finns emellertid i danska och
norska översättningar, vilka borde kunna
anskaffas av de större folkbiblioteken och
placeras bland den svenska
översättningslitteraturen; läsare skulle inte utebli.
Ingemar Wizelius
Om Verner von Heidenstam
J. VIKTOR JOHANSSON: Verner von
Heidenstam. Bonniers 1943. 2: 25.
Bull Hedlund gjorde en gång en teckning
som illustrerade klyftan mellan 80- och
90-talen. I förgrunden växer en tall och mot dess
reptillika rötter, som slingrar bland mossa
och skogsblommor, lutar sig en
Vandringsstav och en portfölj. I bakgrunden ser man
en stadsgata. En berusad gentleman i
deran-gerad frack och med den höga cylindern på
nacken möter just en av 80-talets många
omskrivna "magdalenor". En statare med
brännvinsflaskan i fickan och med lappade byxor
släpar på sin förgrämda hustru som har ett
undernärt barn tryckt mot sitt bröst. En
brukspatron i päls skrider fram följd av en
livréklädd betjänt. Och mellan gatan och
skogen sänker sig ett veckrikt sammetsdraperi.
Det är romantiken som skärmar av alla
obehagliga utsikter. Den nya tidens diktare
lämnar staden bakom sig och griper sin
vandringsstav för att i skogarnas ensamhet fylla
portföljen med kärleks- och vildmarksdikter.
Så har man länge uppfattat det litterära
händelseförloppet i början av 90-talet.
Numera är detta synsätt förlegat.
Litteraturhistorikerna är ense om att 90-talet i mycket
endast fortsätter vad 80-talet börjat. De med
så mycken möda uppdragna knivskarpa
gränserna mellan realism och idealism, mellan
internationalism och nationalism, mellan
san-ningssägeri och romantik har för länge sedan
plånats ut. 90-talets litterära blomstring har
sin förutsättning i 80-talets upptäckarglädje.
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
