Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
vän. Hans egna reflexioner om
sammanbrottets orsaker (sid. 328 f.) är inte särskilt
givande, starkt präglade som de är av de inom
ultrakonservativa kretsar rådande fördomarna
mot front populaire. Men författarens
redogörelser för stämningsväxlingarna i Paris och
enkannerligen kring Place du Tertre efter
sammanbrottet är så mycket intressantare.
Ingen till svenska översatt bok om
sammanbrottet ger så många vittnesbörd, en så klar
bild av "vad folket sa", när tyskarna tågade
in och den närmaste tiden därefter.
Polnay finner hos sina parisare — det vill
säga hos den halva million parisare, som hade
stannat kvar, när tyskarna infann sig —
många kusliga tecken till självuppgivelse. Den
brist på kraft, som Frankrikes militära
försvar på ett så ohyggligt sätt hade
åskådliggjort, spårade Polnay även bland de civila.
Utan att på något sätt jäva Polnays talrika
vittnesbörd vill man dock understryka, att det
i alla länder har funnits och alltid kommer att
finnas "anpasslingar", som aldrig förmår lyfta
blicken över det lilla dagliga knåpet och som
är i stånd till hart när vilken feghet som
helst, om de därmed tror sig kunna rädda sin
privata lilla existens. Måste vi inte medge, att
det finns tecken på att typen även
förekommer hos oss?
En synnerligen givande del av Polnays
Parisskildring är den, där den tyska
militärens uppträdande på Montmartre beskrivs. Jag
tänker då mindre på fylleriet och de övriga
orgierna — som segrande arméer även vid
andra tillfällen har hängett sig åt — än på
författarens samtal med tyska officerare. Han
säger sig ha talat med ett tusental
representanter för den tyska krigsmakten, och i
"Döden och morgondagen" redovisas åtskilliga
mycket intressanta vittnesmål. Här finns hela
skalan representerad, från det inte
nödvändigtvis spritpåverkade lallandet att "England
kommer att trilla som ett korthus" till de
högre, bättre skolade officerarnas
betänksamhet inför den väldiga och i grunden
ogenomförbara uppgift, som den tyska krigsmakten
har gett sig i kast med.
Efter Parisskildringen, som fyller drygt
halva boken, övergår denna att bli ett slags
äventyrsroman med författaren som
huvudperson. Hans verksamhet som spridare av ille-
gala, antityska flygblad gör honom misstänkt
i Paris, han nödgas fly över till den
ickeockuperade zonen, råker även där i klammeri
med ordningsmakten, tillbringar någon tid i
ett obeskrivligt fängelse i Marseille, släpps fri,
flyr över gränsen till Spanien, häktas där
ånyo, blir än en gång fri och når slutligen
över Gibraltar sitt mål — Storbritannien.
Även denna del av Polnays arbete har ett
såväl litterärt som dokumentariskt värde. De
glimtar man får av livet i marskalk Pétains
groteska skenstat stannar i minnet. Författaren
anges av en polisspion som misstänkt, därför
att han i Marseille har yttrat några
erkännande ord om general de Gaulle till ett par
matroser. Sen följer långa och ingående
förhör samt inspärrning i det redan nämnda
fängelset. Hatet till England, till de Gaulle
och överhuvudtaget till alla krafter, som
fortsatte att göra motstånd mot nazismen var ju
själva signaturen för den bedrövliga
Vichy-parentesen i Frankrikes historia.
Även av Francos Spanien med dess
kommunistskräck och våldsamt uppdrivna
politiska lidelser får vi några glimtar.
Författaren har i dessa senare kapitel liksom i
Parisskildringen försökt gestalta de människor han
har mött och språkat med, så att de står
levande för oss. Han har på det hela taget
lyckats — till skillnad från andra författare
till liknande verk, som inte har haft hans
litterära talang. Man kan kanske säga, att
boken är något voluminös i förhållande till de
fakta och den politiska information den ger.
Men för Polnay har tydligen just tecknandet
av alla dessa säregna passagerare, som han
mötte på sin odyssé, varit huvudsaken.
Den svenska upplagan misspryds tyvärr av
en hel rad felstavade franska namn.
Åke Thulstrup
Den nya tidsboken
Svensk ordning och nyordning. En orientering
av Mauritz Bonow m. fl. Natur och
Kultur 1943. 5:75.
En ny volym sammanbragta
samhällsstu-dier från Natur och Kultur har på ett
fyndigt och givande sätt varierat den aktuella
debattbokens idé. Som första titelordet anger,
425
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
