Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Ivar Lo-Johansson: Fotbollsmatchen. Ur en kommande roman ”Traktorn”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTBOLLSMATCHEN
— Vad fan nu då? Han kände det torra,
stickiga gräset under sig och visste hur fullt
av möjligheter det var.
— Det är ingen semester det här, sade
den som kommit fram till honom.
— Står det inte oavgjort? Låt oss göra
matchen.
— Ni skulle ändra laget genast. Låta en
annan gå center.
— Vänd dig till lagkaptenen. Eller gå
härifrån.
Ett par tre småpojkar kom och sällade sig
till. De stod också och lyssnade.
— Jag vänder mig till dig först. Jag
vädjar till dig först.
— Jag gör mitt. Står vi inte ett mot ett?
— Gosse, jag är en gammal spelare. Jag
ser nog vartåt det lutar.
Nils Holst masserade knäna. Han såg inte
på den före detta spelaren.
— Det var första halvlek och ni hade bästa
planhalvan. Hur ska det gå andra halvlek?
— Det får du se efteråt, sade han snävt.
Han masserade den högra knäskålen.
— Det vore bäst att ändra på det nu, sade ’
den gamla spelaren. Han gick bort till
lagledaren. — Jag har alltid sagt att ni har haft
en svag center, sade han åt honom.
— Du skulle inte oroa spelarna nu, sade
lagledaren. Låt dem spela.
— Gosse, sade den föredetta spelaren. Jag
är en gammal spelare. Jag ser nog vartåt det
lutar.
— Gå tillbaka till din plats, sade Nils
Holst åt honom. Den är inte längre på plan.
Den är bredvid plan.
— Du får tugga många kakor bröd innan
du har sett av boll det jag har sett av boll,
sade den gamla spelaren. Kom ihåg det.
— Vi ligger lika mot lika, sade
lagkaptenen. I andra halvlek ska vi ge dem.
— Med den som center, sade den föredetta
spelaren. Aldrig, sade han och gick av plan.
Pojkarna och några till stod kvar och gav
råd. En halt skomakare från samhället kom
fram. Han hade vinrotskäpp och stack med
doppskon i den torra gräsroten.
— Sylarna där spelar hårt, sade
skomakarn. Ni får ligga i värre, ni också. Ni får
det värre nu i andra halvlek.
— Ska alla få komma med sina
anmärkningar? frågade lagkaptenen som spelade
back.
— Ge er i väg från plan allihop, sade
lagledaren bestämdare. Vi vet bäst själva hur
vi ska spela.
— Jag har sett många matcher, jag, sade
skomakarn. Ni får soln i ansiktet nu.
— Vi vet själva var solen står, sade en i
laget. Det behöver inte andra upplysa oss om.
— Vi vet vad fotboll är dig förutan, sade
en annan i laget.
— På den här bondplan? sade skomakarn*
— Vi har spelat fotboll förr, sade den i
laget som talat först. Ge dig i väg.
— Ni får själva se, sade skomakarn. Jag
håller på hemmalaget, jag. Ge dem en pligg-.
De beiga satt på litet avstånd och såg
likgiltiga ut. Deras lagledare stod framme hos
dem och konfererade. Några av spelarna hade
lagt sig raklånga på gräset och de ömsom
sträckte på sig och ömsom slappnade av. De
hade fått ut några citronil på plan. De bara
läppjade på citronilen och spottade ut den
igen. De smala citronilstrålarna var gula, och
det liknade smält guld som de spottade ut i
den torra gräsroten.
Det de svartröda i fortsättningen talade om
var mera fackmässigt.
— Vi får tänka på att hålla ihop kedjan i
andra halvlek, sade lagledaren i det
svartröda laget så snart skomakarn gett sig i väg.
— Ja, sade den av de bägge inrama, som
satt närmast centern.
— Sluta inte ett angrepp på samma sida
som det har börjat på, sade lagledaren.
447
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
