Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Artur Lundkvist: Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
gats ge den mänskliga svagheten sitt, efter att
med alltför ensidig konsekvens ha intagit
diktarens ståndpunkt och hyllat den estetiska
oberördhetens ideala förhållningssätt. Han
har överkompenserat diktarattityden,
konstnärsfunktionen, till förfång för människan
inom sig. — I stället för att alltfort som
diktare tjäna sin egenskap av hemlighetsfullt
instrument framträder Malmberg nu som en
svag och nödställd människa, vittnande om
sitt behov av tro och hopp, av en norm för
sitt liv, en utväg ur sin isolering, en delning
av ansvarets börda och därmed en fördelning
av ångesten. Hur begriplig, hur personligt
nödvändig denna omvändelse än må vara kan
det inte hjälpas att den innebär en uppgivelse,
en reträtt från en utsatt position, ett
resignerat återfall i traditionens och den etablerade
religionens famn. Det livsläge Malmberg
sålunda hamnat i framstår för betraktaren som
bedrägligt, overkligt och ofruktbart."
Den forna formprakten har i "Sångerna om
samvetet och ödet" mestadels förvisats såsom
hörande till en lägre värld. Den nya
enkelheten och nakenheten innebär dock mera en
förlust än en vinning. Visserligen är dessa
religiösa dikter långtifrån likriktade och
lydigt dogmatiska, men likväl tenderar de att
på något sätt förlora sin giltighet, att bli en
mer eller mindre privat och ovidkommande
bikt, vilande på trossatser eller rent interna
förutsättningar. Det dröjde heller inte länge
förrän Malmberg började övervinna denna
kris och svänga tillbaka igen till sin
föregående inställning. I sin stora essay "Om
möjligheten av en kristen diktkonst i modern
tid" (BLM, 1939) försöker han sig på en
kompromiss mellan kristendom och
demonlära, som väsentligen går ut över den förra.
"Ingen stor dikt har någonsin kunnat skapas
utan demonisk tillskyndan", heter det där.
"Den diktande processen är otänkbar utan ett
begärligt lyssnande också efter demoniska
röster och har alltid mer eller mindre ett
tycke av enslig extas, av syndigt isolerad
vällust, av lastbar umgängelse med inbillningens
skuggor." Hans ståndpunkt är närmast att
diktaren bör fullfölja sin uppgift även om det
går ut över hans eviga salighet; men det
innebär väl då att Malmberg inte själv riktigt tror
på den dom han ställer i utsikt.
I det vid denna tid skrivna men först 1942
uppförda och tryckta skådespelet
"Excellensen" var avslutningen tänkt som en kristlig
försoning mellan diktarens dotter och chefen
för det nazistiska koncentrationslägret, en
demonstration av kärlekslärans förmåga att
genomtränga och omdana hjärtan. Men senare
har Malmberg funnit anledning att omarbeta
slutet och avlägsna denna farligt
verklighetsfrämmande tankegång. Dramat (välbyggt och
med inre spänning men jämförelsevis blekt i
utformningen) är för övrigt inte av större
intresse för Malmbergs andliga eller konstnär^
liga utveckling.
I diktboken från 1941, "Flöjter ur ödslig’
heten", är Malmberg friare och mera direkt
sig själv än någonsin förr: omaskerad,
subjektivt biktande. Han har befriat sig från
tidsdiktarens förpliktelser och attityder, från den
religiösa krisens tvingande samvetskrav; han
har även frigjort sig från den tungt rituella
formen, de arkitektoniska kompositionerna.
Det är en mera improviserad dikt, ett magiskt
nynnande, ett enkelt och vädjande flöjtspel i
stället för stor orkester. Nu identifierar han
sig blott med det som tycks honom ge uttryck
åt hans eget innersta väsen, allt det skyggt
undflyende, det trolskt framglimmande, "det
vandrande bruset som kastas från gren till
gren" och "det mycket gamla, det som är
äldre än år". Återbördad till ensamheten, efter
deltagandet i tidsdrama och troskris, känner
han sitt livs ödeskrets slutas tätare omkring
sig, förnimmer närheten av stora mörker och
framsmygande, hemlighetsfull död. Glimtvis
463,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
