Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Artur Lundkvist: Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVI ST
skymtar eller anar han det kosmiska skeendet,
förlösningens oro, förvandlingen bortom allt
det mänskliga, de befriade krafternas spel i
en sällsam förening av jubel och klagan.
Naturen lockar med det förhäxande
outgrundliga, det utommänskliga, och inom honom
rör sig dunkla krafter som vänder sig mot
människoformens otillräcklighet. Den
gudsföreställning han nu ger uttryck åt är
upproriskt personlig, i släkt med hans egen
befriat kringströvande diktarande: "maktlös,
evigt ett med det som irrar, jagar och som
dör och dör".
Efter långvarig strävan, efter att ha avlagt
börda, bundenhet och konflikt, synes
Malmberg ha nått en relativ harmoni med sin egen
natur. Kanske är det en tillfällig avspänning,
kanske aktualiseras de inre motsättningarna
och börjar kampen på nytt, med nya och för
honom som diktare fruktbara spänningar. Ty
sådan är diktandets lag: genom den vunna
harmonin tycks även något förflyktiga och gå
förlorat. Malmbergs styrka har ju dock varit
att han, man vet inte till vilket pris, förmått
samla sin skapardrift till så krävande
uppgifter, i tjänst åt universella visioner, åt
kulturförloppets stora drama. Hans sparsamma och
högspända diktning har föga uppehållit sig
vid privata problem, han har ständigt
omgestaltat dem i den opersonligare och giltigare
problematik som är mänsklighetens. Han har
projicierat sig mot en väldig bakgrund av
mytiska tidsåldrar och klassiska idévärldar,
varigenom han kunnat te sig avlägsen och
stiliserad; men vad han förlorat i
omedelbarhet har han vunnit i djupverkan. Fjärran
från allt naturalistiskt reportage, all
ögonblicksimpressionism, med ögonen inåtvända
som på en klassisk staty, har han syftat till
det tidlösa mer än till det aktuella.
"Diktarens samförstånd med sin epok är icke
samförståndet med ögonblickets flyktiga
ytfeno-men utan med de kosmiska krafter vilka dana
tidsåldrar och kulturer." Den insikten har han
varit tämligen ensam både om att äga och att
tillämpa i den moderna svenska litteraturen.
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
