Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Sven Stolpe: Bernard Shaw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERNARD SHAW
vad som fanns kvar av texten uteslutande som
ett underlag för en ny självmanifestation.
Detta skedde med sådan bravur och intensitet,
också med sådan teknisk charm, att publiken
hänfördes, men för Shaw var denna metod
en ren förbrytelse, och han tvekade icke att
säga ifrån. "När det gällde dramat självt, var
han (Irving) mer gammaldags än de äldsta
bland sina föregångare och tydligen mer
illit-terat än den okunnigaste bland dem." Irving
tillät heller icke sina medspelare att
framträda — han höll dem med järnhand i
bakgrunden, så att hans egen storhet icke ett
ögonblick skulle ställas i skuggan. För att
krossa en självständig medspelare tvekade
han inte att använda de fulaste tricks. Enligt
Shaws mening var Irvings trettio år på Lyceum
ett upprörande missbrukande av konstnärlig
talang, detta i all synnerhet som Irving hade
upptäckt Ellen Terry och höll henne fast som
i ett skruvstäd utan att låta hennes talang
blomma ut på det rätta sättet och i de rätta
uppgifterna.
Shaws andra kritiska punkt var hans syn
på repertoaren. Han ville lansera Ibsen och
förde en förbittrad och länge alldeles
resultatlös kamp för att få den engelska
teaterpubliken att upptäcka dennes genialitet. Shaw
visste, att just Irving och Terry hade
möjligheter att ställa sig i den moderna dramatikens
tjänst; han led därför kval, då han år efter
år såg dem spela underhaltiga stycken —
eller spela klassiska stycken på ett
underhaltigt sätt. I sin iver att hävda den nya
nordiska dramatikens rätt började Shaw en
kampanj mot en gud, som ingen ännu vågat röra
vid — Shakespeare. Han har skrivit och
uttalat de otroligaste saker om Shakespeare —
många av hans synpunkter är för övrigt inte
särskilt begåvade. Allmänheten fick snart den
— som Shaw själv betonar — alldeles
felaktiga uppfattningen, att han satte sig själv
över Shakespeare; hans replik lyder: "Jag
säger icke, att jag är större än Shakspere,
därför att jag står på hans axlar."
Denna kampanj förde Shaw outtröttligt i
pressen; hans impopularitet steg till sin
höjdpunkt, då han i en recension använde en
formulering, som kunde tolkas som en
anspelning på att Irving en premiärkväll varit
berusad — vilket för övrigt var sanning, ehuru
Shaw icke observerat det. Men han inledde
också den nyssnämnda korrespondensen med
Ellen Terry, som erbjuder en alldeles unik
lektyr. Hans syfte var att rädda hennes
geniala talang. Man kan fatta, att Gordon
Craig blev vredgad — dels över den
öppenhjärtiga bild av Ellen Terrys oskuldsfullt
amoraliska liv med ofta bytta äkta män och
älskare, som Shaw ger i sitt otroliga företal
till brevväxlingen, dels över hans säkert
ensidiga bild av Irving. Det kuriösa är, att
Shaw, som mycket snart blev förälskad i
Ellen Terry, icke ville råka henne
personligen. Det gick åratal, under vilka mängder
av ömma och intima brev växlades, utan att
kontrahenterna någon enda gång personligen
råkades! Shaw lyckades också uttränga Irving
ur hennes liv och föranleda en brytning —
både personlig och konstnärlig —, men då
var det redan för sent: Ellen Terry förmådde
då icke göra den stora insats hon var skapad
för. Till slut skrev han ett skådespel för henne,
"Captain Brassbound’s Conversion", där han
i kvinnogestalten tecknade henne själv. Under
repetitionerna råkades de. Man kan här
lämpligen lämna ordet till Shaw själv:
"Vid denna tidpunkt hade Irving försvunnit ur
hennes liv — ja, för resten också ur sitt eget; och
Ellens hjärta stod ett ögonblick tomt. Jag kunde
inte undgå att fundera litet på att själv fylla ut
denna tomhet. Men ödet hade andra planer. Under
vårt första egentliga sammanträffande i
repetitionssalen på The Court Theatre stod Ellen och jag och
språkade med varandra före arbetet, då en dörr slogs
upp och en ung amerikansk aktör, James Carew,
som hade engagerats för kapten Hamlin Kearney’s
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
