Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Sven Stolpe: Bernard Shaw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
tad och gick till stort angrepp mot Pavlov.
Han förklarade först, att Pavlov personligt
förolämpat honom genom att i pressen
publicera ett porträtt av sig själv, så likt Bernard
Shaw, att ingen människa kunde skilja dem
åt. Han utredde vidare, att Wells omöjligen
kunde ha läst Pavlovs bok, detta för det
första därför att den var fullkomligt oläslig,
för det andra därför att Wells hävdat, att
Pavlov var snäll mot sina hundar, som älskade
sin husse: i själva verket beskrev Pavlovs bok,
hur han skar ut halva deras hjärnsubstans!
Efter tjugufem års experiment av denna art
hade världen fått veta, dels hur en hund
beter sig, sedan den berövats sin hjärna, vilket
ingen har ringaste lust att få veta, dels vad
för sorts böcker en fysiolog kan skriva, om
han alldeles saknar hjärnsubstans, vilket
onekligen erbjuder ett visst intresse. Pressen hade
med förtjusning applåderat Pavlovs upptäckt,
att en hund får saliv i munnen, när det ringer
till middag. "Om den där herrn hade
kommit till mig", skrev Shaw, "skulle jag ha gett
honom den upplysningen på tjugufem
sekunder utan att tortera en enda hundkrake!"
Exemplet ger en föreställning om Shaws
sätt att polemisera. En liknande dråplig
debatt förde han med den arme Conan Doyle,
då denne påstått sig haft övernaturliga
upplevelser efter Titanics undergång. Man kan
fatta, om den engelska publiken till att börja
med icke insåg, att Shaw menade blodigt
allvar. Chesterton påpekar emellertid, att man
här står inför en alldeles speciell
debattteknik. Shaw börjar gärna med ett
rosenrasande exempel, en alldeles vild paradox.
Sedan han retat sina motståndare att rycka i
fält, illa beväpnade och intet ont anande,
kastar han sig över dem med ett fruktansvärt
uppbåd av kunskaper, vett och kvickhet. När
Shaw kallade en berömd vetenskapsman en
skurk eller en affärsman en tjuv, så
reagerade de angripna till att börja med förtjust
fnittrande: "Tänka sig, vilken rolig karl han
är, den där Shaw!" Men Shaw menar
ordagrant, vad han säger.
Kanske skall man ha trängt djupt in i den
otroliga kulturform, som det victorianska
England var, för att riktigt förstå, hur
chockerande Shaws polemik till att börja med måste
te sig. Men även en modern människa kan
ibland tappa andan, när han slår in sina mest
typiska argument. Shaw ställde sig på
feminismens sida och begärde samma rättigheter
för kvinnan som för mannen. Någon svarade,
att de dock måste ha olika — om också lika
stora — rättigheter; sålunda var väl ändå
kriget alltid mannens uppgift? På detta svarar
Shaw, att kvinnorna alltid varit soldater i alla
naturliga och inofficiella krig — som till
exempel Franska revolutionen ... Ett sådant
argument tar andan även ur en mycket
dis-kussionstränad motståndare. — En annan
gång — jag hämtar exemplen från
Chesterton — diskuterades den för närvarande i
Sverige så aktuella stavningsfrågan. Shaw
ställde sig naturligtvis på deras sida, som
krävde skriftspråkets anpassning efter
talspråket. Repliken blev: "Då skall alltså
Shakespeare skrivas om!" På detta svarar Shaw,
att Shakespeare själv måste ha varit en
anhängare av den fonetiska stavningen, eftersom
han tycks ha stavat sitt namn på sex olika
sätt... Den fonetiska stavningen skulle
tvärtom betyda, att man återgick till
elisa-bethanernas sunda och naturliga vanor ...
Naturligtvis finns det något att besvara båda
dessa argument med — men de är så
häpnadsväckande fräcka och originella, att det
tar litet tid. Och innan man hunnit sansa sig,
har Shaw hunnit rycka fram med ett nytt
lika vettlöst och kvickt argument.
Det egendomliga är emellertid icke dessa
Shaws clownkonster, utan att han trots dem
alltid menar blodigaste allvar. Han är i själva
verket en fanatisk idémänniska. Han säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
