Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Käte Hamburger: Hölderlin-minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
käte hamburger
HÖLDERLIN-MINNET
1
Det är en junimorgon år 1843 som i dag
litteraturhistorien har att minnas — och med
särskilt vemod, ty den som då dog, 73 år
gammal, i sitt lilla rum i snickare Zimmers
hus i Tübingen, Friedrich Hölderlin, hade
sedan länge varit en "död" man. Den andens
natt, som sedan 40 år omgav honom, hade
utestängt honom från all mänsklig gemenskap,
skilt honom från hans eget under tio korta
ungdomsår skapade verk, — som tillhör
världslitteraturens förnämligaste lyrik.
April und Mai und Julius sind ferne,
Ich bin nichts mehr, ich lebe nicht mehr gerne.
så klagade en gång under denna tid den
slocknade diktarrösten, den förstörda anden.
Ja, han var inte längre något — och ändå
har man alltid känt, att själssjukdomen på
något sätt fullbordade hans skaldskaps
säregna öde. Ty lika fjärran som hans dikt var
från alla den mänskligt-samhälleliga
tillvarons element, lika fjärran och främmande,
ja övergiven stod han själv inom livet, "blind"
och "oerfaren" som en "gudarnas son", om
vilka han sjunger:
Die Blindesten aber
Sind Göttersöhne, denn es kennet der Mensch
Sein Haus, und dem Tier ward, wo
Es bàuen sollte, doch jenen ist
Der Fehl, dass sie nicht wissen wohin,
In die unerfahrene Seele gegeben.
("Der Rhein")
Man får vara medveten om vad det betydde
för Hölderlin att vara en "gudarnas son" för
att kunna förstå hans livs tragik och hans
dikts melankoliskt-längtansfulla melodi. Den
underbara dikten "Die Jugend" upplyser om
den riktning som Hölderlins livskänsla från
början tagit.
Da ich ein Knabe war
Rettet ein Gott mich oft
Vom Geschrei und der Rute der Menschen.
Da spielt ich sicher und gut
Mit den Blumen des Hains
Und die Lüftchen des Himmels
Spielten mit mir.
Det var Wiirttembergs ljuvliga, romantiska
natur, till vilken den kroppsligt och själsligt
sensible gossen flydde, när kamraternas
oväsen blev honom för påträngande. Han
föddes 1770 i den lilla staden Lauffen vid Neckar
och växte upp omgiven av sin moders ömma
kärlek. Hans familj blev för honom ända till
hans sjukdom ett slags skydd för den kalla
och fientliga världen, och hans talrika brev
till modern och syskonen vittna om hans
kärlek och tillgivenhet, och samtidigt om
äktheten, allvaret och renheten i Hölderlins
känsloliv överhuvud. Men inte heller inom
denna värld av kärlek kände han sig alldeles
hemma. Till sitt innersta väsen förblev han
ensam. Han måste gå den väg som var hans,
utan hänsyn till sin familj, ja även mot den-
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
