Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Käte Hamburger: Hölderlin-minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄTE HAMBURGER
nas intressen. Så kunde han inte uppfylla
moderns önskan, att han skulle bli präst, till
vilket yrke han dock förbereddes i
klosterskolorna i Denkendorf och Maulbronn och
sedan på Tübinger Stift, då en av Tysklands
mest berömda högskolor. Det var just här,
där känslan av att stå i distans och motsats
till samtiden hos Hölderlin blev till metveten
kontrast mellan ideal och verklighet. Och det
var i första hand den grekiska antiken som
gav honom hans livs egentliga hemland. Den
berömde klassikern Conz’ undervisning
öppnade för honom en ny och skönare värld.
Genom grundliga studier, om vilka två
magisterarbeten vittna, gjorde sig Hölderlin den
grekiska guda- och hjältevärlden till sin
egendom. Och i enlighet med den tyska
klassicismens uppfattning av antiken upplevde
Hölderlin denna som en tillvarons renare,
naturligare och skönare form än den som
samtiden visade honom, en "den ädla enfaldens och
den stilla storhetens" värld.
Det var nästan självklart, att den diktare
kom att stå hans hjärta nära som i "Die
Göt-ter Griechenlands" hade klagat över att
världen blivit tom och ful sedan de gamla gudarna
dött. Liksom Schiller klagar Hölderlin i denna
tid:
Ättika, die Riesin ist gefallen
Wo die alten Gött’ersöhne ruhn,
Im Ruin gestürzter Marmorhallen
Briitet ewige Todesstille nun.
("Griechenland")
Schillers inflytande var i denna Hölderlins
brytningstid dominerande. Detta framträder i
den cykel av hymner som Hölderlin diktat
under studieåren. Dessa hymner till Friheten,
Skönheten, Harmoniens Gudinna och så vidare
äro i versmått, diktion och innebörd
präglade av den Schillerska tankelyriken, och de
yppa ännu så gott som ingenting om den
mogne Hölderlins säregna själsläge och
melodi. Schiller hade lagt märke till den unge
lärjungen till hans egen idealism, och han
publicerade några av Hölderlins hymner i sin
"Musenalmanach" samt det första utkastet till
romanen Hyperion i sin tidskrift "Thalia".
Han hjälpte honom också i praktiska
livsfrågor, då det efter avslutade studier gällde
att se sig om efter ett levebröd. Då Hölderlin
inte kunde bli präst, fanns det inte andra
möjligheter än en informatorsplats, och Schiller
skaffade honom en sådan hos sin gamla vän,
den geniala Charlotte von Kalb, som mottog
den unge diktaren med stor förståelse och
nästan moderlig kärlek. Men trots de
gynnsamma omständigheter under vilka han
inträdde i det praktiska livet, var denna plats
dock endast början till Hölderlins sorgliga
jordiska vandring — till de många kvalfulla
årens informatorsliv, vilket skaldens
tröttnande själ om och om igen sökte att
undkomma.
Wohin denn ich? Es leben die Sterblichen
Von Lohn und Arbeit: wechselnd in Müh und Ruh
lst alles freudig: warum schläft denn
Nimmer nur mir in der Brust der Stachel?
("Abendphantasie")
så klagar en människa, som, för att tala med
Jean Paul, väl ägde de bästa vingarna för
ätern, men inte ett par stövlar för gatan.
Men en gång hände det dock att han på
denna trältjänstens mödosamma väg mötte
sitt eget personliga öde, som blev avgörande
för hans livs och hans diktnings inre
utveckling. Han fann Diotima. I sina elevers moder,
maka till den rike bankiren Gontard i Frank-
t
furt a/M, i Susanne Gontard, fann han det
ideal förverkligat som han trodde ha sitt
hemvist endast i Hellas. "Es war da, das Höchste,
in diesem Kreise der Menschennatur war es
da", så jublar han i "Hyperion" över det
underbara han hade mött. Susanne Gontards
porträttbyst visar ett ansikte av fulländad
klassisk skönhet. En outsäglig stillhet och
harmoni — "stille Schönheit, goldene Götterruhe"
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
