Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Knut Jaensson: Tage Aurell, egenartad prosatör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT JAENSSON
ligare än i Aurells tidigare böcker
personernas tankar och slagen av deras hjärtan.
Alla Aurells berättelser handlar om
människor i betryck och nöd, nöd ofta i yttre
mening men framför allt i inre. Hos hjälten i
"Skillingtryck", barberaren Paul Hedenström,
finns redan från början — såsom fint
skildras i en kommentar i slutavsnittet — en
bristande uthållighet, men det i egentlig mening
tragiska i Hedenströms öde är att det trots
hans svagheter inte hade behövt gå honom så
illa. Strängt taget är han varken patologisk
eller utan resurser men han blir ett offer, för
samhället naturligtvis eftersom det inte har
förmått placera honom på en plats där han
skulle ha kunnat göra nytta, men lika mycket
för livets egna hårda förhållanden, för
människornas oförmåga till kontakt med varandra.
Han är nygift och har nyss fått en son, men
rakstugan går inte och hans hustru har redan
flera gånger flyttat hemifrån, nu definitivt.
Hela berättelsen som utspelas på halvtannat
dygn handlar om hur han söker få henne och
pojken tillbaka och hur han omväxlande
drömmer om gemensamt självmord och om
att kunna starta på nytt. Men hon vägrar. I
sin förtvivlan famlar han i blindo och sätter
utan att egentligen veta hur det går till eld
på det hus, där hustrun och svärföräldrarna
bor, i ett förvirrat hopp om att därigenom
kunna ställa allt till rätta: tvinga hustrun ur
sitt gömsle och genom att rädda henne och
sonen ur lågorna till sist beveka henne.
Hedenström blir naturligtvis fast för mordbrand
och återförenas varken med hustru eller barn.
Denna förtvivlade historia som med sin
mörka sanning har den ryska novellistikens
strupgrepp om läsaren är också fylld av en
ironi i stor stil och besitter en detaljernas
symbolik som är både självfallen, djupt
mänsklig och raffinerad i sin kontrastverkan. Det
finns inte en seen som inte är levande, ganska
få som inte är gripande och ingen som inte
på något sätt är mänskligt betydelsefull och
öppnar ett vidare perspektiv.
Det tema som går igenom "Skillingtryck"
såväl som de andra berättelserna är
människornas, de utanförståendes, isolering, deras
valhänta och misslyckade försök att nå
förbindelse och gemenskap. Vänliga impulser
blir så ofta förbytta i ovänliga ord, fru
Ty-berg klappar Viktor på huvudet "med alla
fingrarna ihop, liksom i en knut".
Hedenström träffar inte prosten Sjöholm, som han
anvisats till för att få hjälp, förrän på
utvägen i trappan, men då har prosten
disponenten i sällskap och "de går artigt åt sidan
för Hedenström". Den enda gång den stackars
barberaren får beröm och sköter sig som en
hel karl är vid eldsvådan som han har anlagt
och som han energiskt hjälper till att släcka,
och ur den stora upplevelsen att ha gjort
nytta och fått kontakt framspringer hans
groteska och rörande replik av djup komik:
"Jag har tänkt jag skulle söka in vid
brandkåren. Vad tror stadsfiskalen om det?" Den
enda människa som Hedenström och hans
hustru får lätta sina hjärtan för är
stadsfiskalen, men det innersta sammanhanget "det
förstår han inte". Aurell har trängt djupt in i
de oförståddas värld, men mot
sentimentaliteten har han satt en upphöjd och lysande ironi
och mot misantropin en öm medkänsla.
Med Aurells korta böcker förhåller det sig
alldeles som med Faulkners eller Hjalmar
Bergmans omfångsrika: för att riktigt fatta
innehållet, det yttre såväl som det inre, måste
man läsa dem åtminstone två gånger. Men
de böcker som man vill läsa om eller måste
läsa om är kanske de enda som det riktigt:
lönar sig att läsa.
494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
