Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
från dem som skapas i alla civiliserade länder.
Viljan till den enkla, rena linjen, som vi lärt
oss av grekerna, finner man visserligen inte,
men däremot en intensitet, en inre sanning och
en säkerhet i smaken, som vi har anledning att
avundas dessa folk, som vi så länge envisats
med att kalla barbariska. Man finner föga av
den blodsdoft och de skräckförnimmelser, som
man gärna förbinder med den primitiva
konsten. Det är en förfinad känsla som här tar sig
uttryck. Symbolspråket är rikt och djärvt och
naturbilderna visar en större variation än i den
moderna dikten, beroende på att indianerna
kände och förstod naturen bättre än vi. Vilken
god modern poet som helst skulle ha kunnat
skriva denna vandringssång:
PS stigen vi följer kommer bergen i sikte;
den ensamma toppen höjer sig skarp och klar;
Se! där den står med hjässan höjd, —
mot den nu vi vandrar, ty mot den för vår väg.
På stigen vi följer kommer bergen i sikte;
den ensamma toppen höjer sig skarp och klar;
Se! Uppåt vi klättrar och kommer allt närmare
toppen;
brant upp för vår väg och långsamt tar vi vårt steg.
På stigen vi följer kommer bergen i sikte;
den ensamma toppen höjer sig skarp och klar;
se oss där vi står på dess hjässa;
bär foten tar stöd, här står vi i säkerhet.
På stigen vi följer kommer bergen i sikte;
den ensamma toppen höjer sig skarp och klar;
se oss där vi står på dess hjässa;
här stannar vi nu och sjunger vår sång.
Detsamma som gäller indiandikten gäller
också lyriken från Söderhavet, från Sibirien
och från Grönland. Den synes bjuda forskaren
lika klena — eller goda — utgångspunkter för
hans spekulationer över diktens ursprung som
den moderna dikten. Om människosläktets
första poesi har varit magiska
besvärjelseramsor som avsett att beveka naturmakterna
och dessa ramsor sedan utvecklats till profan
lyrik, så kan man i varje fall endast sällan
märka denna utveckling i "Stigen och
regnbågen". De diktare som där framträder är
konstpoeter med fin insikt i de estetiska
reglerna.
Kanske är eskimådikten den som allra mest
ådrager sig en svensk läsares uppmärksamhet.
Den speglar en natur, som vi själva har
erfarenhet av och ett liv som våra förfäder en
gång för inte alltför länge sedan prövat. Många
av eskimådikterna har en inträngande skönhet
som man inte kan värja sig mot. Den gamla
narvalfångarens sång med dess suggestiva
omkväde och dess vemodiga minnesbilder från ett
isfyllt hav hör avgjort till den stora dikten:
Trötta mina ögon är,
ögon, som redan har slocknat!
Aldrig mer skall de narvalen följa,
när han ur djupet uppdyker
att vågorna bryta i havet, —
aldrig mer skall musklerna darra,
när till harpunen jag griper.
Ijaja-a–ijaja — aje.
Den primitiva människan står på ett annat och
djupare sätt än vi i kontakt med livskällorna.
Hemlighetsfulla rottrådar förbinder honom
med jorden, träden, djuren och växterna. Han
känner årstidernas växlingar i sitt blod och
han glömmer aldrig gudarnas och demonernas
existens. Men man må inte inbilla sig att han
är omedveten, att hans dikt föds på hans
läppar utan möda och att den värld han
upplever inte är lika komplicerad som vår. Han
kan sjunga om diktandets lycka men också om
den förlamning och besvikelse, som ingen
konstnär undgår. En eskimå från det arktiska
Nordamerika sjunger:
En underbar lott
att sånger dikta!
Men alltför ofta blott
bubblor de äro.
En underbar lott
med önskningar uppfyllda!
Men alltför ofta blott
de svika.
Christer Lind har gjort den svenska
litteraturen en stor tjänst genom sina översättningar.
De är genomgående av hög klass och hans
urval vittnar om den äkta poetens lyhördhet.
Varken som poet eller vetenskapsman nådde
han dit han önskade, men hans sista bok
kommer att läsas av många och inspirera
många och ett bättre arv kan inte en poet
lämna efter sig. Olof Lagercrantz
509
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
