Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
En prisroman
SVEN EDVIN SALJE: På dessa skuldror.
Lantbruksförbundets tidskriftsförlag
1942. 6: 50.
Det har skrivits så mycket på sistone om
det beklagliga med litterära pristävlingar och
deras undermåliga resultat, att man nästan
känner sig illa till mods, när man får en
prisroman i handen med uppdrag att
recensera den. Anmälaren ska för sin del avstå
från det lockande tillfället att bidraga till en
tämligen onyttig diskussion, men en enda
reflexion må i förbigående tillåtas.
Om man anser, att det är önskvärt, att
svenska folket lär sig läsa böcker i större
utsträckning än vad fallet är, får man inte
underskatta pristävlingarnas
propagandavärde. Man kan inte värva proselyter med
Pär Lagerkvist eller Eyvind Johnson, men
det skulle förvåna, om inte till exempel
Ham-menhög har lockat åtskilliga läsare av "En
rolig halvtimme" och liknande alster till
bekantskap med den något annorlunda
beskaffade värld, som heter böckernas. Det skulle
också förvåna, om inte Lantbrukarnas
tidskriftsförlag med sin pristävling förra året
nått en del hem, där Ahlén & Holms katalog
och "Handbok i gödsling", eller vad den nu
kan heta, hittills utgjort de enda prydnaderna
för en för övrigt obefintlig bokhylla. Sven
Edvin Säljes prisroman har ett budskap just
till dem, men den har också ärende till var
och en, som överhuvudtaget intresserar sig
för den svenska nationens fortbestånd.
Det är inte någon litterär nyodling Salje
har tagit upp. Temat är landsbygdens
avfolkning. Det har stötts och blötts i tidningar,
böcker och betänkanden i åratal nu, men i
allmänhet har man det intrycket, att
företeelsen mera iakttagits som ett intressant, må vara
beklagligt fenomen än som något att ingripa
i och motverka. Salje har sett den på nära håll
och förstått dess orsaker, men han har inte
nöjt sig med att konstatera faktum. Hans
inställning är positiv, aktiv och i grund och
botten optimistisk. Det är visserligen sorgligt
nog så, menar Salje, att ungdomen flyr från
jorden till industrin, från landet till städer och
orter, men skadan är inte obotlig. Det behövs
lite mera förståelse hos höga
vederbörande-för landsbygdens speciella problem, och det
behövs ett par starka armar, ett gott förstånd,
en stark kärlek till jorden och vilja till
samarbete, för att en fattig och döende bygd ska
få nytt liv. Programmet kan förefalla enkelt,
men det är nog det enda som står sig.
Författaren har låtit sina idéer ta gestalt i
Kjell Lovängs person. Han är bondson från
en avkrok av landet — Småland eller
Blekinge, gissar man. Han är bredaxlad och lugn,
vidhjärtad och klok, han tänker innan han
handlar. Författaren har aktat sig för att göra
honom på något sätt märkvärdig. Han är
litet resligare till växten och litet starkare i
armarna än genomsnittet, och han är lyckligt
fri från alla komplex. Inte heller ramlar han
omkull i första bästa hövålm med första bästa
jänta, som det litterära bruket har varit
de-sista tio tjugu åren, och det är man tacksam
för. Man får veta, att Kjell har varit i
Stockholm vid spårvägen i fyra år, men när boken
börjar är han just på hemväg. Modern har
kallat honom. Allting håller på att gå över
styr där hemma, småbröderna har gett sig
av hemifrån, den hjärtsjuke brodern Simon
orkar inte med arbetet, och fadern håller på
att supa sig från gården och har gett sig i lag
med Tarps Elin, som har två oäkta ungar
förut.
Det är alltså en hel del problem av
känslomässig, ekonomisk och organisatorisk art,
som Kjell får ta itu med. Förhållandet till
fadern, generationskampen, är det mest
komplicerade och det som författaren haft svårast
att göra riktigt övertygande. Gamle Lovängs
figur är överhuvudtaget en smula flytande i
konturerna, och man får inget riktigt grepp
om honom. Han ger intryck av både kraft
och svaghet, myndighet och ynkedom.
Författarens ambition att berätta med nyanser
har på den punkten lämnat honom i sticket.
De övriga bifigurerna, den tåliga modern,
Simon med sin lyckodröm, den präktige
Andréasson, Tarp, Beck-Lasse och allt vad de
heta, äro framställda med starkare konkretion.
Man lär känna flertalet invånare i Motorpa
by, och det är ingen vacker samling. Någon
skönmålning har författaren inte gjort sig
skyldig till. Ibland frågar man sig, om det
verkligen står så illa till med hälsan, hygienen
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
