Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
blemet ter sig för honom som en alltigenom
modern fråga, som sedan franska revolutionen
1789 genomgår Europas historia fram till
nutiden. De otaliga nationaliteternas kamp för
sin politiska självständighet har inte lett till
en förnuftig lösning av densamma, utan har
fastmer haft Europas fullständiga
söndersplitt-ring till följd. Enligt Szende är det en farlig
villfarelse att varje språkgemenskap yrkar på
politisk självständighet. Det är i intet fall
språket allena, som utgör grunden för en
nationell enhet. Detsamma gäller i än högre grad
om rasen; renrasiga folk finnas icke och har
det icke sedan långliga tider funnits. I vår tid
har dessutom rasläran blivit en förevändning
att stödja världsherraväldeplaner och grunda
en nationalistisk-imperialistisk uppfostringslära
på. Strävandena att helt förena språkliga
gränser med politiska äro enligt Szendes
uppfattning även i framtiden utsiktslösa. Varje försök
i denna riktning är dömt att misslyckas, som
den historiska erfarenheten bindande lär oss.
Även framgent äro politiska minoriteter
oundvikliga inom en större politisk statsenhet.
Försöken att lösa nationalitetsfrågan genom
omröstning av de ifrågakommande nationella
befolkningsskikten ha likaledes icke fört till något
betryggande resultat. Dessa omröstningar ha,
såsom tiden efter 1919 visar, ofta försiggått
under en politiskt upphetsad stämning och i ett
rent tillfälligt politiskt läge, som man velat
göra bestående. Ännu mera förfelad är den väg,
som de totala staterna slagit in på, nämligen
att genom väldiga, statligt dirigerade
tvångsförflyttningar av nationella minoriteter söka
uppnå en enhetlig befolkningsstruktur.
Minoriteternas berättigade motstånd mot dylika med
västerländsk kultur oförenliga våldsåtgärder är
med sina stundom blodiga yttringar ett
allvarligt varningstecken.
Problemets lösning ligger enligt Szende i
att ett kraftigt, enhetligt statsmedvetande
uppfyller och innerligt förenar med varandra
samtliga invånare i ett land, alldeles oberoende av
deras olika nationalitet. Som självklart
förutsätter han därvid att de medborgerliga
rättigheterna och plikterna tillerkännas alla
medborgare utan åtskillnad. Inom den politiska
statsenheten, vilken för honom huvudsakligen
är bestämd av geopolitiska och historiska
moment, bör det stå alla nationaliteter fritt att
omhulda sin egen kultur. Som beviskraftiga
exempel för en sådan lösning anför han
Schweiz, Förenta staterna och Ryssland. Szende
har väl rätt i att språkgemenskapen allena icke
i och för sig innebär rätt till politisk enhet.
Även däruti måste man ansluta sig till honom
att varje nationalitet inom statens fasta ram
måste få sig tillförsäkrad rätten att
upprätthålla och vårda sin kultur. Men Szende skjuter
vida över målet, när han fullständigt skiljer
ståt och nationalitet från varandra och ändå
av staten väntar att den helt förstår och
respekterar nationaliteternas egenart. Det vore
möjligt blott under den förutsättningen, att de
i staten förenade olika nationaliteternas rikt
förgrenade kulturliv uppbär och stödjer den
politiska enheten och att å andra sidan ett
levande statsmedvetande fullständigt
genomsyrar de ifrågakommande nationaliteterna, så
att en befruktande växelverkan mellan staten
och nationaliteten uppstår. En vidare svaghet
i Szendes teori är också, att han övervärderar
statsmedvetandet och undervärderar
nationali-tetsmedvetandet; ja, han till och med drager
sig för att överhuvud erkänna
nationalmed-vetandets självständighet, då en entydig
be-greppsmässig bestämning av detsamma icke är
möjlig. Egendomligt nog ignorerar Szende här
själv sin kritik av rationalismen. Härmed
sammanhänger att Szende på ett mycket ensidigt
sätt politiskt omtolkar kulturella företeelser
och till exempel helt missuppfattar den tyska
romantikens grunduppfattning om "nation"
som "kulturnation".
Oaktat många misstag av liknande art, som
vi av utrymmesskäl icke kunna gå in på, är
boken rik på värdefulla uppslag och vidsynta
framtidsperspektiv. Skriften är ett utmärkt
inlägg i diskussionen om våra dagars aktuella
kulturella och politiska problem.
Erich Wittenberg
Kortare anmälningar
LOUISE LIND: Och det började med Martin.
Medéns 1943. 8:50.
Det är ett misstag att tro, att en obetydlig
talang skulle kunna dölja sin obetydlighet
genom att välja ett stort eller sensationellt
ämne att öva sig på. Louise Lind har begått
523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
