Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
och schablonmässig. Det är ett lag
sportfiskare, som är ute på Golfströmmen i
närheten av Florida Keys: mannen en New
Yorkadvokat av strebertyp, hustrun som tror att
hon ska kunna göra honom till en bättre
människa genom att sälja sig åt honom för
ett löfte, och vännen, som är ful och har älskat
henne i många år på avstånd. Så är det den
hederlige skepparen och den duktige
skeppspojken. Detta sällskap strandar på en obebodd
ö, som är bebodd av en före detta New
Yorkläkare, vilken har gjort sig skyldig till
dödshjälp i ett hopplöst fall, avslöjats men flytt hit
och inrättat sig för ett oberoende liv. Han är
naturligtvis en ovanligt fin och god människa.
Advokaten känner igen honom och ser en
chans att vinna berömmelse genom att få
honom frikänd inför rätta. Läkaren har funnit
sin fristad, längtar inte tillbaka till
civilisationen och önskar inte en för övrigt oviss
upprättelse. Alla de andra respektera hans
vilja, och läsaren har länge väntat på att en
krokodil, som på ett tidigt stadium införts i
berättelsen, ska göra kål på advokaten, så att
vännen och hustrun äntligen ska få varann,
och doktorn kunna fortsätta sin trevliga
ro-binsonad. När det slutligen sker, får man
emellertid en chock. Den utlovade oväntade
upplösningen visar sig vara en odelat
oangenäm överraskning. Det är pojken som har
arrangerat krokodilens mord på advokaten
— ett nytt fall av "dödshjälp" alltså. Och
detta vill författaren få en att acceptera
som rätt och duktigt. Här reagerar
åtminstone anmälaren våldsamt. En på lämpligt
sätt anordnad olyckshändelse skulle på sin
höjd ha fått en att dra en lättnadens suck,
och man skulle knappast ha upprörts, om
mordarrangören hade varit vännen, hustrun
eller kaptenen. Men att låta pojken — han
är bara femton år — göra det var en onödig
råhet. Vi ha hört talas om "dödshjälp" på
närmare håll, och det är all anledning att
värja sig mot en uppluckring, från vad håll
den komma må, av en sent omsider till seger
förd åsikt om respekten för människoliv som
en central punkt i civiliserad livsuppfattning.
Pratts bok är inte bara en litterärt obetydlig
produkt, den är också fientlig mot något av
det väsentligaste i västerländsk kultur.
Thure Nyman
ARNE BERGSGÅRD: Aret 1814. I.
Grunnlova. H. Aschehoug & Co.
Det är naturligt att norrmännen under
ockupationens påfrestningar gärna blickar
tillbaka till den tid som såg det moderna
Norge födas. Den kände historikern professor
Arne Bergsgård har i ett stort upplagt,
populärt arbete behandlat året 1814, då Norge
blev ett fritt land och fick den grundlag som
det andra världskrigets inkräktare så grovt
och hänsynslöst våldfört. Första delen av
detta verk, som sträcker sig fram till maj
1814, föreligger nu. Den kommer säkerligen
att vinna den största spridning i Norge, men
bör uppmärksammas även på denna sidan
Kölen, där kunskapen om Norges
konstitutionella historia ofta är mycket bristfällig,
åtminstone hos den generation som inte har
egna minnen från unionstidens tvister.
Bergsgårds arbete, som är skrivet på
landsmål, fyller även högt ställda vetenskapliga och
litterära anspråk. Det är en livfull och
dramatisk berättelse om ett av de
skickelsedigraste åren i Norges historia, saklig och fri
från all yverboren nationalism. Särskilt
fäster man sig vid de många ypperliga
porträtten av de agerande personerna: prins
Christian Frederik, Carsten Anker,
Wedell-Jarls-berg, Falsen, Nicolai Wergeland och många
andra av de myndiga män som rådslog på
Eidsvoll om det fria Norges författning och
relationer till Napoleons Europa. En svensk
läsare stannar kanske särskilt för författarens
höga uppskattning av Karl Johans politiska
och militära begåvning. Skickligt och
åskådligt har professor Bergsgård fått fram
brytningarna och motsättningarna i de olika
konstitutionella frågorna hos den även i modern
mening verkligt demokratiska
riksförsamlingen. Det är med stora förväntningar man
motser fortsättningen på detta imponerande
bidrag till Norges historia, tillkommet under
en tid av ohöljd rättslöshet. Bo Enander
GUNNAR HIRDMAN: Humanismens idé.
ABF 1942. 0: 50.
TORSTEN BOHLIN: Humanismen vid
skiljevägen. Diakonistyrelsens bokförlag
1943. 0:75.
Studieledaren Hirdmans lilla handbok om
humanismens idé, där han bland annat drar
525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
