Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Olof Lagercrantz: Fem dikter - Porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olof lagercrantz
FEM DIKTER
porträtt
Hon hade en allmogemålad skål
med blommor och blad mot rött.
Där lade hon alla strumpor med hål
som barnen hade nött.
En vinter när isen blommade vitt
på rutan och stjärnorna brann
smög döden in och gjorde ett snitt
i ögats lins och försvann.
I vardagsrummet, vid lampans sken
och klockans metalliska knäpp
förvandlades hon till en stod av sten:
grå aska på kind och läpp.
Igenom åren blev hon sig lik.
Om våren när luften blev ljum
drog genom rummet svalornas skrik,
men själv satt hon stel och stum.
Hon griper livlöst en strumpa ibland.
Den är mycket för liten i år,
men det vet hon ej om i det iskalla land
där det aldrig mera blir vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
