Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Johannes Edfelt: Agnes von Krusenstjernas ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNES VON KRUSENSTJERNAS UNGDOMSDIKTNING
var om mitt förstlingsförsök och jag erkänner,
att det ej alls hör ihop med tonen i det hela,
att flickan ej tycker om sin far, men är det ej
vanligt så, när man börjar skriva, att det halvt
omedvetet smyger sig in ett slags
världskännedom, som författarinnan varken har eller som
passar ihop med berättelsen. Vid försöket att
göra sig äldre och visare än man är blir det
alltid fiasko. Att den ej kom in i Idun tog jag
mig ej så djupt."
Anna Hamilton Geete var alltså en av de
människor i Agnes von Krusenstj ernås släkt
och närhet, till vilken hon kunde vända sig,
när det gällde att tala om de litterära
försöken. Sannolikt påverkade också denna moster
hennes tankevärld och övade inflytande på
hennes känsloliv under dessa uppväxtår. Anna
Hamilton Geete hade en dragning till religiös
mystik, och mycket talar för att det är hon
som framkallat en del tonfall i några av Agnes
von Krusenstjernas första, formellt mycket
valhänta dikter, där det talas om änglar och
överjordisk musik. Följande, daterat 28/7 1910, är
ett karakteristiskt prov på hennes tidigaste
försök att ge uttryck för inre upplevelser
— stycket heter "Natt-tankar":
,,_
Under vackra, stilla sommarnätter
samlas andar alla,
då de ton till harpor sätter
att på människorna kalla.
Om det då händer att ett stackars
människobarn står där nere på jorden, sträcker hon upp
sina armar och ropar, ’tag mig med dit upp,
tag mig med’, och i hennes bröst födes en
obetvinglig längtan efter himmelens härlighet.
Hon går härnere på jorden och tynar så
småningom bort av längtan. Så dör hon. Och
människorna säga hon har dött av den eller
den sjukdomen. Men jag säger: ’Hon har en
gång hört änglarna spela på sina harpor.’
Ett sådant barn lever aldrig länge! Ett
sådant barn är ej fött för att leva.
Jag tror, att om jag en gång får höra
änglarna spela på sina harpor, dör jag!"
I dagboken kan man för den 24 januari
1912 läsa följande:
"Min första Debut! En skiss i
Norrlandsposten ’Konstnärslängtan’. — — — Första
steget är tvekande taget."
Denna skiss, skriven 1911, ingick sedermera
i "En dagdriverskas anteckningar". I 1934 års
utökade och omarbetade edition av denna bok
bär skissen titeln "Anna Hamilton Geete eller
Konstnärslängtan": för den gamla vithåriga
författarinnan Sophie Porse, som skildras där,
har alltså Agnes von Krusenstjernas moster
Anna stått modell.
Vilken central plats Anna Hamilton Geete
intagit i den unga Agnes von Krusenstjernas
värld, därom vittnar på sitt sätt den dikt hon
skrev vid mosterns död. Den bär titeln "Död"
och är daterad Annelund den 5 mars 1913.
Några av dess formellt mycket ofärdiga strofer
lyda:
Aldrig mera ur din penna
täljes fäders sorg och fröjd!
Hur vi lyssnat har till denna,
den oss fört mot ljus och höjd.
Död du är, du goda kära,
död för oss som höll dig kär,
du som fått mig skönhet lära
ur din själ så ljus och kär.
Se de vandra fordna släkter
i ett evigt, evigt lopp.
Se hur hopplöst här de jäkta
finns då intet hopp?
Varför skola mänskor födas
till att plågas, lida, dö?
Varför mänskoöden ödas
böjas, sudlas lik ett rö?
Men du ligger där så stilla.
Intet ljud jag hör.
Och i detta dödens rum
jag dig icke mera hör!
«
De sagor eller skisser och berättelser i
sagoton, som utgöra Agnes von Krusenstjernas
553
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
