Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Mot framtiden
SIGRID UNDSET: Åter mot framtiden.
Översättning av Gurli Hertzman-Ericson.
Norstedts 1943. 8:50.
HONORINE HERMELIN: Har vi en
världsåskådning? Natur och Kultur
1943. 1:50.
BIRGIT LANGE: Tre brev till en kristen.
Gebers 1943. 4: 25.
Händelserna i Norge omkring den 9 april
har redan flera gånger fått litterär
gestaltning. Sällan berättas de mer målande än i
Sigrid Undsets "Åter mot framtiden", en
delvis journalistiskt, delvis retoriskt skriven bok
om författarinnans flykt från Norge till
Amerika. Med Sigrid Undsets egen rotfasta
personlighet som centrum får vi här den fantastiska
berättelsen om de dagar då luften över det
aningslöst fredliga Norge förmörkades av
flygplan som siktade mot levande liv på marken,
barn, djur och vapenlösa. Ett transportplan
störtar på en äng strax intill författarinnans
egen villa och kulsprutorna riktas mot de
kvinnor och barn som kommer löpande för att
beskåda underverket. Den eminenta historikern
och realisten skulpterar fram en mäktig relief
av det vackra land som de frihetskära och
humana norrmännen äger sen tusen år "med
arbetets rätt". Efter stora strapatser kommer
den lilla flyktingskaran över svenska gränsen
till en vägarbetares lilla stuga. "Vi hade blivit
gästfritt mottagna på andra platser också",
skriver författarinnan, "men inte med en sådan
hjärtevinnande vänlighet som denne svenske
vägarbetare visade oss ... Jon Anderson och
hans kamrat Jonas, som uppenbarade sig senare
på dagen, skall jag med tacksamhet minnas
ända till min död." Sverige får överhuvudtaget
en sympatisk skildring som ett blommornas
och renlighetens gästfria hemvist. När den
osentimentala Sigrid Undset kysser Linnés
skrivbord på Hammarby verkar det mycket
äkta. — En vänskapsfull gliring bestås också
— Sverige har mer gott om romantiska själar
än de övriga skandinaviska länderna, skriver
författarinnan på tal om myten om den snälle,
fine Sverige-beskyddande Hermann. Bokens
intressantaste kapitel är utan tvivel resan
genom Ryssland. Som skriften i sin helhet är
det oerhört subjektivt. Sigrid Undset döljer
inte att knappast någonting i ryskt och tyskt
väsen svarar mot hennes egna sympatier. Allt
det amorfa, sönderslitna och måttlösa, det
spekulativa och abstrakta hos ryssar och tyskar är
djupt antipatiskt för den stora nordiska
författarinnan, som är helt och hållet vänd mot
det friborna och livsbejakande harmoniska.
Till och med de ryska korna utefter
järnvägslinjen gör på författarinnan ett kollektivistiskt,
i sämsta mening fäaktigt intryck, jämförda med
de käckt individualistiska norska fjällkorna.
Trots ens inre protester på vissa punkter får
man en stark och trovärdigt realistisk ytbild
av tristessen i sovjetlandet. Smutsen och den
dåliga hygienen är överväldigande, man ser
inga glada ansikten, ingen skönhet, och det är
vår egen avdankade åttiotalskultur som spöklikt
går igen överallt. En glimt av bildningssökande
människor i en bokhandel finns också med,
men författarinnan har inte fördjupat
bilden. — Japan, inför vilket Sigrid Undset har
en sympatisk förhandsinställning genom
Laf-cadio Hearns romantiska skildringar, ägnas ett
förtjusande kapitel. Visserligen hinner
författarinnan också här se spåren av den
fruktansvärda kulturella nedbrytning som alltid åtföljer
den totalitära regimen, men landskapet är så
vackert, och i människornas milda skönhet och
graciösa sätt avspeglas minnena av en hög och
fin kultur.
Därefter tar Sigrid Undset till orda om
framtiden. En rättmätig harm och vresig stolt-
581
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
