- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
582

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

het ger orden deras tyngd och skärpa.
Författarinnan förnekar inte att hon hatar tyskarna.
Och hon är djupt medveten om att hatet mot
tyskarna i de pinade länderna måste bli en
ohygglig faktor att räkna med. Men hat är
en steril inställning: det måste övervinnas och
bemästras. En av de utvägar Sigrid Undset ser
till hatets övervinnande är bland annat ett
vetenskapligt klarläggande av orsakerna till
våldsmentaliteten. Psykiatrikerna får värsta
knoget i den vision av ofantliga arbetsmödor
som Sigrid Undset frambesvär! Liksom
Rausch-ning, den konservative tänkaren och
historikern — som enligt undertecknads ringa
mening alltid blir för snävt behandlad i svensk
press — har författarinnan skarp blick för
den obotliga förintelse av kultur som redan
definitivt har skett, och liksom Rauschning
inser hon att "nihilismens revolution" inte alls
behöver vara slut i och med demokratiernas
seger. Rauschning har mästerligt avslöjat den
infernaliska teknik som nihilismen förfogar
över. Djävulen är i vår tid ingenjör, på höjden
av tekniskt kunnande, och vad är det som
hindrar att den dynamiska våldsrevolutionen
bland försvagade folk fortsätter även efter
freden, fast under något annat namn än
bolsje-vism och nazism? På en punkt vill man
komplettera Sigrid Undsets framställning. Det
verkar som om det totalitära enligt henne vore en
enbart rysk eller tysk företeelse. Nihilismen
finns väl i stället överallt; den finns i vars
och ens hjärta, finns till som en möjlighet
— annars vore det nuvarande tillståndet helt
och hållet oförklarligt. Men det faktum att den
har organiserats och blivit en makt bara i vissa
länder är givetvis lika intressant ändå och ett
fält för forskningen att undersöka. — Det
starkaste intrycket i Sigrid Undsets bok gör på
anmälaren dessa rader: Om de totalitära
staterna "kan hålla de små, moraliskt och
intellektuellt överlägsna nationerna under oket tills
de själva går under, då har de tillintetgjort och
decimerat dem så fullständigt att den vita
rasen har upphört att existera på jordklotet.
Svarta eller gula missionärer kommer kanske
att leta efter återstoden av de vita stammarna
i Eurasia eller Amerika, där de lever som
nomader bland den gamla världens ruiner, för
att undervisa dem i de nya överlägsna folkens
civilisation och kultur." Norrmännen fick sota

för sin lätta optimism, som vägrade se krigets
och nihilismens faktum i ögonen. Det
stärkande i "Åter mot framtiden", kyligt klar och
obändig som en norsk fjällbäck, är dess
pessimism.

*



Väldiga problemberg och gigantiska
arbetsbördor skymtar för den kommande
generationen. Det vore ödesdigert att ta itu med
dessa med ett alltför splittrat och osäkert inre.
En av dem som på ett sensibelt sätt erfar det
sterila och sönderfallande i vår kultur är
Honorine Hermelin. I en liten skrift med
titeln "Har vi en världsåskådning?" spanar
hon efter förnyelse. Det är i första hand den
tyske tänkaren Albert Schweitzers åskådning
hon hänvisar till. Schweitzer sökte — det är
nu flera decennier sedan — etikens universella
och elementära grund, som han inte hade
funnit i något system, och det lösenord som
blixtrade fram för honom i Afrikas urskogar
lydde: Vördnad för livet. När man läser
Schweitzer har man verkligen en stark känsla
av något fruktbart, av att här finns en
framkomlig väg, en av de få framkomliga. Den
grund som den tyske forskaren har kommit
ned till känns djup och stabil som jorden själv.
Den öppnar också en vid rymd. Schweitzers
åskådning förefaller på ett ovanligt organiskt
sätt ha växt fram ur personligheten: den har
denna genialiska enkelhet som uppstår när
många och motsägelsefulla krafter
sammanstrålar i en punkt. "Vördnad för livet" utsäger
väl ungefär detsamma som det kristna
kärleksbudet, men i sin vidare formulering — som
omfattar mer än det enbart mänskliga — sin
svalare och lugnare ton, stämmer det med
nutidsmänniskans behov och med hennes
psykologiska kunskap och redlighetskrav. Det är en
åskådning som kan fördjupas åt känslosidan,
åt mystiken, och som kan skärpas åt
samvets-sidan och det medvetna. Ur den stiger inte
i abstrakt och tyrannisk rätlinjighet "det enda
rätta", men levande värden och oryggliga inre
lagar måste med nödvändighet växa ur en
djupt fattad livsvördnad. Den bör kunna fattas
av den mest naiva och vanliga människa, men
det kan också vara ett oerhört trångt och
vanskligt äventyr, ett Kafka-äventyr, att nå
därhän.

En annan modern tänkare, vars resultat

582

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0598.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free