Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
sanningen i påståendet: de ges ut för
författarens skull. Men inte ens författare är nöjda
med att bara få sina böcker utgivna som en
nåd mot kulturen, de vill också ha läsare, och
inför ovissheten att få några avstår de
alltför ofta från att låta en god idé övergå i
handling. Såväl författare som förläggare har en
benägenhet att följa minsta motståndets lag
och eftersträva den kortvariga, lättfångna
framgången. Det är därför vår essayistik, vår
humanistiska och naturvetenskapliga
speciallitteratur, av en art som inte direkt är att
hänföra till vetenskaplig forskning och
undervisning, är så fattig. Det är därför som inte
Krilon-böckerna går ut i mer än en upplaga
och många av de bästa utländska författarna
inte blir översatta annat än med en eller annan
bok på försök. Åt detta kan ingenting göras
med konstlade medel, ty en elit kan aldrig
tvångsrekryteras. Den är för liten i Sverige,
man kan endast hoppas att den småningom
blir större.
Elitens motsats, den oformliga, estetiskt och
andligt slumrande massan, som antingen inte
alls läser eller också läser bara det enklaste,
kan vi lämna ur räkningen, eftersom knappast
någon hänsyn längre tas till den vid utgivningen
av böcker. Kvar står bokläsarnas medelklass,
och det är för den som böcker huvudsakligen
utges här i landet. Denna publik är givetvis
ytterst heterogen och i stort sett ganska
bildbar och förnuftig. Det är visst inte sant att den
bara vill ha litteratur av en viss slätstruken
sort även om den gjort många patenterat
skrivna romaner till best-sellers. Den har också
dragit fram många ganska svårtillgängliga och
långtifrån angenäma böcker till stora
framgångar. Man vet aldrig riktigt var man har
denna publik, som också kunde kallas
läsecirkel-publiken. Den går inte i recensenternas ledband
utan följer sin instinkt. Det förefaller
emellertid som om förläggarna hade bildat sig en
ganska bestämd uppfattning om denna publiks
smak och inriktade sig på att mata just den
smaken litet för målmedvetet. Uppfattningen
i fråga är inte vidare smickrande och böckerna
blir därefter: juste-milieun triumferar på
egenartens bekostnad. Man får då undanta de
svenska originalen, ty i den mån de lägger an
på den imaginäre typiske läsecirkelskunden är
det författarens sak. Förläggarna kan inte
klandras för att stoppa någon värdefull men
föga säljbar svensk skönlitteratur. Kritiken
gäller främst valet av översättningslitteratur.
Det kommer för många likgiltiga och direkt
onödiga översättningsböcker.
När en engelsk förläggare, mr F. J.
Warburg, för någon tid sedan gick till attack mot
den krasst ekonomiska politik och den brist
på urskillning mellan viktigt och oviktigt som
han ansåg karakterisera alltför många av sitt
lands förläggare (— en liknande men mera
onyanserad kritik levererades för någon tid
sedan i Sverige av studierektor Gunnar
Hirdman —) och föreslog att förläggarna skulle
tillsätta ett råd som kunde dirigera
utgivningen i stort och göra den bättre anpassad
att spela sin roll vid byggandet av en bättre
värld, möttes han av en storm av protester
från både radikalt och konservativt håll. En
sådan jury eller försyn för bokutgivningen
som med upphöjd vishet kunde plocka bort
några volymer här och trolla fram några
andra där, vore onekligen något att stilla bedja
om — bara det kunde omhändertagas av de
osynliga makterna. Ty förverkligat av
människor skulle den omedelbart bli liktydig
med censur, en Schrifttumkammer efter
avskräckande exempel. Konkurrensen mellan
förläggarna bör regleras av affärsregler och
ingenting annat. På detta område är det fria
initiativet, det må också i elakartade fall leda
till sabotage mot kulturen, viktigare än på
något annat område. Vill vi ha barnet kvar
får vi nog hållas också med badvattnet, av
hur tvivelaktig renhet det än ibland kan vara.
612
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
