Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Sven Alfons: Tre dikter - I skuggan av skuggornas år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN ALFONS
TRE DIKTER
I SKUGGAN I SKUGGORNAS ÅR
Vem är väl den som ständigt står i skuggan.
Vern sommarväntar i min solförödda själ.
Blågrön stumhet hänger över pannan.
Är det jag själv, jag, eller någon annan,
någon som kommer eller tar farväl.
Vem är väl den som ständigt står i skuggan
och håller vita hästar kvar där skogen gläntar
men aldrig för dem ut på soligt gräs.
Är det jag själv som sadlat flyktens bläs
men ännu länge, länge ännu väntar.
Är det jag själv som går och ler i skuggan
och blåser flöjt och dricker äppelvinet kallt.
Är det jag själv som skrämmer mig och fruktar
när skuggans hästar gny och vinet fuktar,
är det jag själv som står i skuggans blå gestalt.
Vem är väl den som ständigt står i skuggan
och skymmer solen med sin breda hatt.
Under brättet börjar mörkret breda ut sig.
Kanske ändå, ändå famnar det till slut mig.
Kanske ropar vinden snart ur obegränsad natt —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
