Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Dina von Foelckersam: Två noveller. Översättning av Lars Frumerie - Glad rider han ut...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DINA VON FOELCKERSAM
— Är du säker på att vi kommer till den
riktiga vägen?
— Jag känner skogen ... En vacker häst
har ni, herre.
Den gröna vägen böjde av åt höger och
förlorade sig mellan träden.
— Är du gift?
— Änkling ... Mer till vänster, herre.
—■ Hur hittar du rätt här? Utan dig skulle
jag aldrig ha kommit ut.
Göran vände sig om. Mannen gick bakom
honom, ljudlöst, på mjuka bastskor. De långa
armarna svängde hit och dit.
— Det är redan mången som inte har
kommit tillbaka från den här skogen, sade
han och log.
Träden stod nu så tätt att Göran oavbrutet
måste vika undan grenarna. Han steg av och
fattade fuxen vid tyglarna.
— Det finns väl gott om tjuvskyttar här?
— Såna finns det — överallt___Det tycktes
Göran att Jefim log hånfullt. Ännu en
halvtimme, herre, sen är vi på vägen ...
Göran gick tigande bredvid hästen och
tänkte på det grå trähuset. Han måste stanna
till sent på kvällen för att vila ut hästen. Från
verandan med de nötta trappstegen såg man
floden bakom ängarna, på vilka enstaka ekar
stod. Stranden på andra sidan, bevuxen med
täta videbuskar, var ensam och stilla, som
förtrollad ... Matsalen låg i lindarnas grönaktiga
halvdager — på bordet stod gammalmodiga
glasskålar med honung, kopparna hade ett ljust
äppelblommönster ...
— Ännu en kvart, sade den höga rösten
bakom Göran.
Den lilla fågeln, som hade följt honom
i början av hans ritt, fladdrade åter till höger
över träden och utstötte sina upphetsade rop.
Göran tittade upp mot den. Vart förde den
honom, och hur skulle det vara i det grå
trähuset, hur skulle det vara när han red hem
igen på kvällen ...
Han kom att tänka på sin gamla faster, som
hade lagt kort för varje par som intresserade
henne: "Glad rider han ut — glad kommer
han till huset — sorgset öppnas dörren för
honom — glad träder han in — sorgsen friar
han — glad säger hon ’ja’___" Glad eller
sorgsen, allteftersom de röda eller de svarta
korten föll. Göran log då han tänkte på denna
ologiska ramsa.
Träden glesnade. Grå mossa betäckte
skogsmarken; här och där var vedtravar
uppstaplade.
Den lilla fågeln ropade gällt och klagande.
Grenen på en hög gran vippade lätt.
Glad rider han hem, tänkte Göran ännu en
gång.
— Bara fem minuter till, sade Jefim tätt
bakom honom.
Göran vände huvudet till hälften. I nästa
ögonblick satt han i sadeln. Fuxen tog två, tre
långa språng ...
Göran såg sig om.
Jefim stod där med yxan i sin höjda hand.
— Din lycka, herre, sade han sakta och lät
armen sjunka.
Översättning av Lars Frumerie
622
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
