- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
628

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Jöran Mjöberg: Den befruktande döden. En studie i Hagar Olssons diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÖRAN MJÖBERG

Hans eget hjärta vill icke öppna sig, och
därför slår honom Herren med stumhet men
skänker tillika kvinnan kraft att föda. I deras
sista kärleksnatt vidrör Herrens finger hennes
sköte. På morgonen är mannen död, men i
hans ansikte kan läsas, att han skådat in genom
portarna till nådens och förlossningens rike.
Ur hans död stiger barnets liv.

När Elkanas kvinna låtit jorda sin man,
bjuder hon Herren till vederkvickelse sitt livs
frukt, men han svarar med att driva ut henne
i öknen, i ensamheten. Det är straffet för att
hon velat bjuda honom ett offer i sin orenhet
och utan den kostbara enfalden i hj ärtat.
Smärtornas glöd är hennes enda dygd, men inte
ens den är ren inför honom, och i
avskildheten känner hon sitt hjärta dö. Skräcken och
ångesten kommer över henne i stället för nåden
och hugsvalelsen, som hon inte kan nå.
Medveten om sin oförsonade skuld, sin maktlöshet,
inser hon nu hela "släktets osällhet och hets
och svårdom". Nu förstår hon också på ett nytt
sätt Elkanas förnekelse. Hon börjar drömma
om den stora renheten, särskilt för sitt barn,
och under rymdernas dån söker sig blodet
längtande ur hennes ångest upp mot Gud
— vilken expressionism! När fostret börjar
röra sig i hennes kved, känner hon en ny
ljuvhet och längtan, hon drömmer om att
få ligga vid barnets sida i sitt eget sköte.
Djupare och djupare upplever hon
havandeskapets vällust, en vällust djup som dödens
vishet och hugsvalande som älskandets ömhet.
Hon, som bett och bett om nåden, kommer
genom havandeskapet åter i kontakt med "de
födande djupen" och föres samman med
"sällsamt meningsfulla världar": det är den
omedvetna nåden som fört henne hem till
ursprungligheten. Hon kan äntligen lämna öknen och
ångesten, inga portar stänger henne ute från
människorna, hon går tillbaka till dem och
föder sin son i stor smärta. Han är naken,
stum och blodig men märkt av segertecknet,

och innan hon dör, får hon känna vissheten,
att hans hjärta som en pil skall flyga till
Herren. Hon har vunnit nåden, hennes död har
blivit till befrielse, nyfödelse, seger. "Det är
sant: när natten en gång är förliden skola nya
hjärtan uppstiga ur våra gravar, beklädda med
Guds sköld."

När Hagar Olsson nästa gång framträder,
sex år senare, har hon lämnat den stiliserade
världen i "Själarnas ansikten" och "Kvinnan
och nåden". Hon har inte därför stängt sin
dörr ut mot oändligheten, hon har tvärtom
öppnat den mot alla väderstreck, mot världen,
mot tiden, som förut endast indirekt satte sin
stämpel på hennes konst. Tjugutalet och dess
alla sökande rörelser präglar essaysamlingen
"Ny generation" (1925), där illusionen
och gemenskapen träder fram som
huvudmotiv, samt prosaböckerna "Mr Jeremias söker
en illusion" (1926) och "På Kanaanexpressen"
(1929).

Mr Jeremias har vissa egenskaper
gemensamma med Lars Thorman. Han har
genomskådat livets gyckelspel, han känner sig såsom
en missnöjd skärva i alltet. Han är fylld av
jag-äcklet, längtan att vara en annan människa,
han står utanför nådens portar, men på samma
gång är han medveten om något oåtkomligt,
en drömvärld som han mist. Det är illusionen,
det enda som är dyrbarare än livet, illusionen,
som står mot självledan och förintelsens
visshet. Ändå avsvär han sig den och söker
tillfredsställelse i sakligheten, det ordentliga
arbetet, sitt yrke. Men otillfredsställelsen
släpper honom inte, och en dag möter han en
människa som åter uppenbarar att det är något
som han glömt: meningen med det hela, livet,
döden. Det gör att han känner sig som
förvandlad. Han tror sig få ett bud från sin
döda mor, rusar ut på gatan — och möter
döden. I bokens sista kapitel befinner han sig
på Den Stora Luftrouten mellan Liv och Död,
där döden och livet uppgått i en högre enhet.

628

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free