Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Erich Wittenberg: Friedrich Meinecke. Ett bidrag till den moderna nationaltanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERICH WITTENBERG
mera söker den att i befruktande kulturutbyte
med dessa fördjupa och luttra sitt eget väsen.
Nationaltanke och mänsklighetstanke bilda
nämligen enligt Meinecke den västerländska
kulturens oskilj bart samhöriga och
nödvändigt varandra kompletterande komponenter.
Den tolkning, som nationalproblemet erhållit
i Meineckes "Weltbürgertum und
National-staat", kom att utöva ett luttrande inflytande
på framtiden. Den store italienske
frihetskämpen, den vidsynte filosofen och
historieforskaren Benedetto Croce, säger därom: "Detta
är vår tids filosofi, som inleder en ny
filosofisk och historiografisk epok", och i själva
verket kan man utan överdrift än i dag
betrakta Meineckes forskningsresultat som den
moderna historievetenskapens Magna Charta.
Meineckes uppfattning var nämligen ingen
tom, abstrakt tankekonstruktion, utan den
mogna frukten av djupborrande historisk
forskning. Han hade prövat sin teori på
Tysklands rika, mångskiftande andliga och
politiska skeende under 1800-talet och 1900-talets
början. Meineckes åsikt om nationens väsen
ligger helt i linje med västerlandets stora
kulturtradition hos Herder, Johannes v. Müller,
Fichte, Ranke, Renan och lörd Acton. Redan
Herder hade i nationen sett en andlig storhet,
vars väsen speglar sig i språket, litteraturen,
filosofien, sederna, rättskänslan och
religionen. Fichte hade i hela sin produktion med
eftertryck betonat, hur nära national- och
mänsklighetstanke höra samman. Johannes
v. Muller, sitt fosterlands trogne son, hade
i sin framställning av Schweiz’ historia tecknat
en i sig sluten bild av ett folks nationalhistoria.
Ranke hade med mästerlig hand skildrat de
stora europeiska folkens utvecklingsgång i
dess universella, världshistoriska sammanhang.
Lörd Acton, den framstående engelske
historikern, hade städse med övertygande
argument förfäktat tesen om västerlandets
kulturenhet. Ernest Renan, den varme människo-
vännen och store europén, hade i sitt
föredrag vid Sorbonne år 1882, "Vad är en
nation?" med skarpa ord varnat för
trångsynt maktdyrkan och med klar blick utrett de
kulturella faktorer, som i grunden bestämma
det nationella livet. Sålunda mötas alla dessa
stora andar i den uppriktiga, glödande
bekännelsen till västerlandets kulturenhet.
Särskilt fruktbar visade sig Meineckes
distinktion mellan "kultur- och statsnation". Ty
därigenom att han strängt håller fast vid, att det
också finns "kulturnationer", hävdar han med
bestämdhet det andliga livets autonomi i
förhållande till det politiska och varnar på samma
gång för att enbart i den enhetliga
politiska sammanslutningen se det utslagsgivande
momentet för en nations tillvaro. Meineckes
lära om självständiga kulturnationer har i
fyra avseenden främjat förståelsen för det
historiska skeendet. Den passar in på
1) alla historiska företeelser, där känslan
av andlig-kulturell samhörighet förbereder det
senare politiska enandet. Man må endast
erinra sig Italien och Tyskland, som redan
länge hade varit kulturnationer, innan de
politiskt blevo enade. Vidare passar den in på
2) alla folk, vars kulturmedvetande ännu
icke har nått full utveckling, och visar sig
3) fruktbringande för alla nationer, som
förlorat sin politiska självständighet och finna
en källa till förnyelse och återuppbyggnad
i sin kulturtradition. Denna distinktion är
slutligen
4) av stor betydelse för alla medlemmar
av-ett folk, som bo utanför rikets gränser och
ändå vårda och värdesätta livliga
kulturrelationer till moderlandet.
Hermann Oncken, Meineckes nära
själsfrände, har tillämpat Meineckes lära på den
europeiska nationalitetsrörelsen under
1800-talet. I sitt föredrag "Deutsche geistige
Ein-flüsse in der europäischen
Nationalitätenbe-wegung des neunzehnten Jahrhunderts" (Inter-
642
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
