Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Erich Wittenberg: Friedrich Meinecke. Ett bidrag till den moderna nationaltanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIEDRICH MEINECKE
nationella historikermötet, Oslo 1928) har han
slående påvisat, i vilken omfattning tanken
på kulturnationen, sådan den framträder hos
Herder, Fichte och Ranke, har främjat de
unga folkens nationalkänsla. Herders
tankevärld har inspirerat Mazzinis idéer, genom
Steffens påverkan utövat ett bestämmande
inflytande på Grundtvig och i norrmannen
Wergelands gripande diktning funnit sitt
full-lödiga, mänskliga uttryck. Herders utredning
om de slaviska folken i hans berömda verk
"Ideen zur Philosophie der Geschichte der
Menschheit" har återskänkt de stora polska
patrioterna under 1800-talet tron på sitt folks
existensberättigande. Djupast ha emellertid
dessa tankar slagit rot i 1800-talets tjeckiska
andeliv: från Kollar och Palacky ända fram
till Masaryk ha tjeckerna vårdat sitt folks
kulturarv i nära anknytning till Herders,
Rankes och Hegels idéer och därmed skapat
grundförutsättningarna för en självständig
nationalkultur. Hur mycket det betyder, att
ett folk besinnar sig på sina kulturtraditioner,
lär en blick på våra dagars historia, på alla
de folks utveckling, som förlorat sin politiska
självständighet genom de grymma
världshändelserna. De ha alla fallit tillbaka på sitt
kulturarv. Vi behöva blott hänvisa till Norden.
Den skandinavistiska rörelsen, som under
1800-talet ville andligt och politiskt föra de
nordiska staterna närmare varandra, har i
våra dagar ånyo blivit levande. Det arv, som
de nordiska ländernas andliga ledare lämnat
åt eftervärlden, slår i dag mer än någonsin
en brygga mellan dem och fördjupar
medvetandet om en oupplöslig nordisk
ödesgemenskap. Slutligen är idén om kulturnationen ett
enande band även för alla medlemmar av ett
folk, som verka utanför hemlandet. Vilket
värde det har för ett folk att upprätthålla
förbindelsen mellan moderlandet och de utanför
detsamma boende folkmedlemmarna bevisas
av de just nu i Sverige aktuella strävandena,
till exempel att öka kulturutbytet med
svenskarna i Nordamerika och de sydamerikanska
staterna.
Så ha Meineckes tankar ännu i dag icke
förlorat någonting av sin aktualitet. Fastmera
ha först samtidens hårda händelser visat deras
fruktbarhet. I dag mera än någonsin sätta vi
vårt hopp till en nationernas självständighet
på andlig grundval, där de enskilda folken
i en anda av ömsesidig förståelse arbeta på
att främja västerlandets kulturenhet. Ännu i
vår tids ödesmättade kulturskymning bekänna
vi oss till Croces i Meineckes anda hållna
maning:
"Det historiska och det europeiska
medvetandet äro i grunden ett och detsamma; ty
människosläktets historia har nått sin
höjdpunkt i Europa, förkunnar här ännu alltjämt
frihetens ideal och påtager sig en kulturmission,
som gäller hela den övriga världen ... Även
det första världskriget framhäver den
europeiska gemensamheten i vår politiska
problematik. Den som icke längre finner sina rötter
i historien, handlar konsekvent, om han frigör
sig från den europeiska kulturgemenskapen."
643
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
