Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Michail Osorgin: Språkets rikedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statistiskt ordnat, filologiskt kontrollerat och
till stor del utnyttjat. Författaren arbetar
huvudsakligen med nya stilformer: han
förfärdigar ett smycke, där sorterade pärlors och
slipade ädelstenars storlek, glans, schattering
och ljusreflexer måste koordineras.
Naturligtvis berikas också i dessa länder språket genom
studier av folkliga talesätt och gamla sägner,
men de utföras huvudsakligen av specialister.
Materialet är svårtillgängligt för de flesta
skriftställare.
Den ryske författaren arbetar med ett
kaotiskt språk, med en oerhörd anhopning av
synonymer och en ofullständig grammatik.
Innan han kan tänka på stilen måste han skapa
själva språket, sortera ord, röja väg genom
en urskog av uttrycksmöjligheter, sätta upp
språklagar och kanske ändå gå vilse i deras
obeständighet. Det är omöjligt att anföra
exempel för en icke rysk läsare och därför
tillåter jag mig att komma med ett påstående.
Där en fransman har att välja mellan två eller
tre uttryck för att exakt återge en tanke, måste
ryssen förkasta ett tiotal ordkombinationer,
innan han finner den adekvata uttrycksformen.
Jag tror inte det är överdrift, om jag säger,
att det knappast finns oöversättbara utländska
uttryck för en ryss, som i grunden behärskar
sitt modersmål, inte ens när det gäller
ordspråk eller utsökt ”exotik”.
Den ryske författaren behöver inte
uppfinna nya ord, då det förefintliga förrådet
delvis är outnyttjat och överstiger det litterära
behovet.
Jag har dröjt vid vårt språks egenskaper,
därför att jag vill fästa läsarens
uppmärksamhet på den ryske författarens speciella
uppgifter. Han kan inte nöja sig med färdiga
uttryck, han måste sätta in sin skapande energi
på att forma det litterära språket från grunden,
likt gångna seklers konstnärer, som själva
tillverkade färgerna för sina dukar och inte köpte
dem i tuber. Denna process kräver en lång
läroperiod. Om den ryske författaren endast
använder sig av färdigt material utan att
själv forska, minskas värdet av hans verk,
oberoende av tankens rikedom eller
ideologiens bärkraft.
Därför uppskatta ryssar enskilda författare
enligt en måttstock, som inte alltid kan vara
begriplig för utlänningen. Jag skall anföra
Dostojevskij som exempel. Han är otvivelaktigt
betydande som ideolog, men svag som
ordkonstnär. (Jag måste framhålla att mina
personliga synpunkter kunna stöta på allvarlig
opposition från andra ryska litteraturkritiker.)
Dostojevskijs vokabulär är inte fattig, men han
använder sig av en speciell trakts och miljös
språk, huvudsakligen hämtat från S:t
Petersburgs medel- och underklass. Han står
fullständigt främmande för landet och naturen,
och hans verk koncentreras uteslutande på
psykiska konflikter. Språkmåleri är främmande
för honom. Ingen rättvis kritiker kan kalla
honom ”lärare”. I den ryska litteraturen finns
en Turgenjev- och Tolstoj skola, men ingen
Dostojevskijskola. Gogol intar en helt annan
ställning än Dostojevskij. Hans språk har kraft,
han har berikat den ryska litteraturen och
skapat sitt eget ”gogolspråk”.
Jag vill också framhålla två klassiska
författare, som tyvärr inte uppskattats tillräckligt
i utlandet: Sergej Aksakov och Nikolaj Leskov.
Aksakov började skriva vid framskriden ålder.
Han är den ryska litteraturens främste stilist.
Aksakovs ordbilder äro fantasifulla och
ständigt nya, hans stil fängslar genom sin
omedelbara friskhet. Gogol, som var Aksakovs vän,
var samtidigt hans flitige lärjunge.
Leskov, en senare epoks författare, blev inte
så berömd genom sina romaner, vilka ur
ideologisk synpunkt äro föga givande, utan genom
sina stilistiskt fulländade berättelser. Blott de
något maniererade ordkonstruktionerna störa
ibland, de tyckas överflödiga, då det ryska
språket förfogar över så stora naturliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
