- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
646

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Michail Osorgin: Språkets rikedom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MICHAIL

OSORGIN

gångar. Och ändå var denne, enligt gängse
värdering mindre betydande ryske klassiker,
lärare och grundare av en litterär skola. Bland
hans yngre efterföljare skulle jag vilja
framhålla Remizov och den nyligen bortgångne
Zamjatin.

Turgenjev och Tolstoj måste också nämnas
som språkets nyskapare, men deras förtjänster
begränsas naturligtvis inte endast till detta.
"Ur en jägares dagbok" av Turgenjev är ett
fo-rmens mästerverk. Tolstoj behärskade ryskan
till fullkomlighet, ehuru han ibland i sina
tidigare verk gjorde alltför rikligt bruk av
galli-cismer. Dessa båda författare äro starkt
provinsiella i ordets bästa bemärkelse.

Turgenjevs verk äro ideologiskt föråldrade,
hans romaner läsas inte med samma intresse
som förr — men hans språk är fortfarande
levande och melodiskt för det ryska örat. I än
högre grad kan detta sägas om Tolstojs språk.
Turgenjev kallade denna litteraturens gigant
"den ryska jordens store diktare".

Jag vill inte uppehålla mig vid författare,
som äro fullständigt okända i utlandet och
delvis också glömts i Ryssland, men som
efterlämnat ett rikt arv till det litterära ryska
språket. En sådan författare är till exempel
Melnikov-Petjerskij, som skrivit "I skogarna"
och "På bergen". Dit höra också de så kallade
folkförfattarna, en grupp mindre betydande
skribenter, som ofta förlöjligats men vilka dock
spelat en viss roll. De ha berikat litteraturen
med ord och uttryck från det stora landets
skilda trakter och befriat den från utländskt
inflytande. Jag förstår till fullo hur vaga mina
påståenden måste tyckas den utländske läsaren,
då jag inte kan bevisa mina påståenden genom
citat. Jag hoppas likväl att min grundidé
framstår klart: en riktig bedömning av den ryske
författarens verk är omöjlig om man inte tar
i betraktande de värden han tillför den ryska
litteraturen ur vardagsspråkets outsinliga källa.
Han bör inte endast i grunden känna till ett

av jordens svåraste språk utan också vara en
forskare och pioniär. Om han endast utnyttjar
föregångarnas landvinningar gör han sitt eget
verk mindre värdefullt och berövar det dess
viktigaste beståndsdel.

Revolutionen, som skakade Ryssland, ledde
språkets normala utveckling i andra banor. En
hel rad nya författare uppenbarade sig. De
kommo från föga kända trakter, och deras
ambition var att följa i de stora mästarnas
spår. Men till all lycka kunde de inte lösgöra
sig från sin hemtrakts språk, och detta var
egentligen det enda värdefulla i deras oskolade
författarskap.

Det som tidigare endast blivit tillgängligt
genom ingående studier, vällde nu fram ur
folkspråkets djup. Den litterära stil som
uppstod var tidvis omöjlig och förvirrad. Men
allteftersom det naturliga litterära urvalet
fortskred, pånyttföddes det konstnärliga ryska
språket, berikat av landsbygdens skatter.
Sovjetlitteraturen har under sin tjuguåriga existens
varit andligen fattig, då den ständigt tvungits
att upprepa propagandans standardidéer. Men
den kommer att ge nästa författargeneration
värdefullt språkmaterial. Handskrivna
"väggtidningar" och fabrikstidskrifter komma med
tiden att bli givande studieobjekt, till och med
administrativa dagorder, där absolut obildning
paras med omedelbar åskådlighet.

Det finns ingen förebildlig litteratur i
Ryssland nu, men det finns en ordocean, i vilken
den absoluta politiska renlärighetens ideologer
ännu hålla på att drunkna. Det är ingenting
att förvånas över, det är revolutionens
oundgänglighet. Om Sovjetunionen kommer att
bibehålla sin enhet, om kulturen
överhuvudtaget inte råkar i en period av mörker, kunna
vi i SSSR vänta födelsen av en ny litteratur
på ett växande och outsinligt språk. För allt
skapande fordras talang, men talangens
utveckling är avhängig av det material som står den

646

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0662.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free