Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Olof Lagercrantz: Dikter vid nattens bröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF LAGERCRANTZ
DIKTER VID NATTENS
BRÖST
Under en dags besök i det söndertrasade
Hangö bestod hela mitt bagage av Johannes
Edfelts nya diktsamling "Elden och klyftan".
Den första höstvinden blåste in över de kala
kobbarna och svepte kring svärtade ruiner.
Kyrkans gotiska fönster var förspikade med
bräder. Parkerna var förvildade och
genom-plöjda av nu igenrasade skyttegravar.
Tennisplanerna var överväxta av tistlar och
svin-mollan växte meterhög i rabatterna. I
Socie-tetshusets park låg några grå baracker
omgärdade av ett dubbelt taggtrådsnät.
Innanför rörde sig mot kvällen hundratals ryska
krigsfångar. De satt i klungor på marken och
pratade. Skärmmössorna blänkte över
trubbiga, sorgsna ansikten. En och annan
saknade en arm eller ett ben. En högväxt man
med ett pipskägg som kom honom att likna
Lenin trädde in genom porten med ett metspö
i ena handen och en konservburk med mask
i den andra. Han såg sig försiktigt omkring
och gömde sedan hastigt burken bland några
tomatplantor.
Utanför taggtrådsstaketet lekte några barn.
På Societetshusets förfallna veranda satt ett
par personer och åt en oätbar svampstuvning
och såg ut över havet. Färgen flagade av sig
från det vackra Bellevue och den väldiga
badrestaurangen användes som magasin. Rostiga
JOHANNES EDFELT: Elden och klyftan. Bonniers
1943. 5:50.
symaskiner, trasiga soffor, lampetter, kistor,
böcker och porslin skymtade i en enda röra
inne på det smutsiga dansgolvet.
I denna ödsliga, förfallna, krigsmärkta
värld, som bar s; år av den lyx, den trevnad
och sorglöshet som här en gång härskat tyckte
jag mig för första gången riktigt förstå
Johannes Edfelt. Hans dikt verkade att vara
direkt framsprungen ur detta landskap. Vart
jag vände mig tyckte jag mig se en bekräftelse
på den edfeltska diktens visioner.
Där deras tennisbollar studsat
under fjärilsfladdrande skratt,
plöjde en Molok sin jättefåra,
söndertrasande parkens natt.
Är det en läkares hand,
som i vår huvudsvål
horrar törne ibland,
räcker oss draggens skål?
Vägar som vandrats av lätta fötter
trampas i morgon av dödens sko!
Ack, vid en avgrund vårt liv är fästat
liksom vid klippan ett fågelbo.
Vind kring vår sjukhussal
viska ditt Dö! och Bliv!
— medan vi lida vårt kval
under läkarens kniv.
Johannes Edfelt från det fredliga Sverige
med dess rikliga smörransoner och överfyllda
butiker, med dess bristande verklighetssinne
och dess lättrörda åskådarmentalitet ger med
648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
