Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Michail Osorgin: Språkets rikedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPRÅKETS RIKEDOM
till buds. Jag tror mig utan överdrift kunna
säga, att den ryske författaren förfogar över
ett fullödigt material och obegränsade reserver.
En diskussion om det ryska språket borde
också vara givande för den utländske läsaren.
Intresset för ryskan är nu så stort, att en
rättelse till den forna likgiltigheten redan
gjorts. Man får inte glömma att en
överväldigande majoritet av Europas befolkning har
ryskan till modersmål.
Vår olycka har alltid varit att vårt litterära
språks nyanser svårligen låtit sig översättas.
Leo Tolstoj är ett allmänt erkänt geni. Men
en utlänning kan inte njuta rytmen i hans
melodiska språk. På samma sätt kan
naturligtvis var och en tala om sitt lands stora
författare — bara det att ryssen har större rätt
till det, också enligt språkforskares utsago.
Vid en sådan granskning av den ryska
litteraturen bortfaller delvis den standardiserade
värdesättningen av den klassiska litteraturen.
Ur litteraturhistorisk synpunkt bibehåller
Pusjkin, det nuvarande litterära språkets
grundläggare, den främsta platsen bland våra
klassiker. Utländska kritiker buga sig för Pusjkin,
men de göra det så att säga i god tro, som en
gärd av respekt för de ryska kollegerna — de
kunna inte uppskatta Pusjkin helt i
översättning. I stället överdrivas betydligt förtjänsterna
hos de poeter, som tillhöra den så kallade
Pusjkingruppen, och deras efterföljare, ända
fram till Blok och symbolisterna. De senare
äro tvivelsutan stilmästare, men de ha föga
berikat vårt litterära språk.
Bland de ryska klassikerna skulle enligt min
värdesättning följande författare inta en
särställning: Aksakov, Gogol, Tolstoj, Turgenjev
och Leskov, likaså Gontjarov, som skrev ett
sällsynt harmoniskt, enkelt och exakt språk. En
betydligt blygsammare plats skulle tillerkännas
Tjechov och Gorkij. Som tidigare nämnts
komma Lermontov och Dostojevskij inte i
betraktande i denna speciella analys, och deras
öde delar poeten Tjutjev, vars språk är
torftigt. Likaså förlorar Nekrasov i betydelse. Han
använde sig av folkspråket, men på ett ytligt
sätt, utan att organiskt ha upptagit det.
Bland våra dagars författare av den äldre
generationen ha Kuprin och Bunin inte
uppskattats som de förtjäna, ehuru den senare fått
nobelpriset. De äro båda framstående
språkkännare. I Bunins verk är formen av vida
större värde än innehållet. Leonid Andrejev,
som var mycket berömd under ett visst
tidsavsnitt, har däremot inte givit något i
språkligt hänseende. Han har snarare spelat en
negativ roll. En särställning intar den produktive
Aleksej Remizov, som rättvisligen kallats
"författarnas författare". Han är mera forskare än
konstnärlig skapare. I översättningar gå hans
verk helt förlorade, och det värdefullaste hos
honom är inte ens tillgängligt för en rysk
genomsnittsläsare. Remizov är upphovsmannen
till en ny litterär skola. Hans verk skulle blivit
av största betydelse, om inte emigrationen
ryckt bort honom från den stora ryska
litteraturen och delvis stäckt hans kraft. En grupp
författare som stannade i Ryssland och kallade
sig Serapionbröderna stå i stor
tacksamhetsskuld till Remizov. Till dessa hör den begåvade
humoristen Michail Zosjtjenko.
Jag har redan nämnt att en granskning av
den ryska litteraturen ur språksynpunkt så
genomgripande förändrar den allmänna
värdesättningen, att den både kan förbrylla och
framkalla häftig opposition. Men jag vill än
en gång understryka att detta inte är något
ytligt bedömande. Det ryska språket är själen
i vår litteratur. Jag tillstår gärna, att mina
synpunkter kunna vara rent personliga, ibland
felaktiga, men en sådan analys måste göras, och
vår tids ryske kritiker borde i första hand
studera en författares ordförråd och
språkreserver, innan han övergår till rent
stilistiska och ideologiska förtjänster eller brister.
647
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
