Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
"Kungsgatan" inte tävla med "Anna Lans",
om vilken den helt ofrivilligt kommit att i så
hög grad erinra (dock var väl den gräsliga
öppningssången av Sven Olof Sandberg ett
medvetet lån från "Anna Lans"?). Den spelas
hyggligt särskilt av Sture Lagerwall och här
och där även av Barbro Kollberg (som kunde
ha besparat oss de lösa ögonfransarna på sin
statarflicka), den har några goda bifigurstyper
(Viveka Linder, Barbro Flodquist) och ett
par intensiva scener, särskilt den med det
kvava rummet och det slående fönstret, men
eljest bjuder den på ett ganska slätstruket
bildskapande utan fantasi och rytm. Den bild
den ger av Stockholms nattliv ter sig för en
icke alltför initierad groteskt förgrovad.
Georg Svensson
Slumpens skördar (Random Harvest).
Mer-wyn LeRoy. Metro-Goldwyn-Mayer.
James Hiltons utomordentligt välskrivna och
underhållande roman "Slumpens skördar" är
säkert en av de få bland senare års
bestsellers som inte skrivits med en bitanke på
filmen. Hela dess förmåga att hålla läsaren
i spänning in i det sista beror nämligen på det
förhållandet att denne — lika litet som den
av minnesförlust lidande Charles Rainier, alias
Smithy — inte kan upptäcka att de två
kvinnorna i Rainiers båda som ett par vattentäta
skott från varandra skilda existenser är
identiska. På film kan man ju inte trolla bort det,
därför får hjälten över sig ett icke avsett
halvt komiskt skimmer av blindbock, där han
trevar i sitt omtöcknade minne efter Henne
den enda samtidigt som hon sitter i stolen
bredvid honom och tar upp stenogram eller
sedermera rentav är hans lagvigda. Hela
spänningsmomentet bortfaller alltså i filmen och
kvar står en i all sin orimlighet skäligen banal
historia, som av regissören sannerligen inte
gjorts originellare. Merwyn LeRoy vet hur
man klipper ihop en långkörare och varierar
ett otal av de välbekanta hollywoodklichéerna:
de nygiftas fårbräkande idyll någonstans i
merry old England, där man bokstavligen hör
prasslet från pappersblommorna på
äppelträden kring den lilla torvtäckta stugan, det
lika typiska herresätet med sin trogne butler
och sitt heterogena weekendsällskap kring fru-
kostbordet, den gemytlige krogvärden som
berättar sina boxningsminnen för vem som
vill höra på — m. m. ända fram till happy
end-kyssen, som sväller ut till enorma
dimensioner. Mycket flott, durkdrivet och polerat
det hela men utan nerv. Det lilla som finns
kvar av romanens bestickande nostalgi sitter
i Ronald Colmans bekymrade ögon och
intelligenta, stillfärdiga spel. Han står sig bra, den
nu åtskilligt medelålders gentlemannen, och
sekunderas förträffligt av Greer Garson och
en söt, litet ovanlig nykomling, Susan Peters.
Georg Svensson
Ett av våra bombplan saknas (One of Our
Aircraft Is Missing). Michael Powell.
Denna film om en brittisk
bombplansbesättning som efter en raid mot Tyskland måste
överge den skadade maskinen i fallskärm över
holländskt område och sedan med den
pro-allierade befolkningens hjälp lyckas överlista
de tyska spaningarna och ta sig fram till
kusten och därefter tillbaka till England
förtjänar knappast de höga vitsord den fått i
engelsk och amerikansk press. Den är en
pojk-bokshistoria med många spännande
situationer, lyckade knep och maskeradpåhitt, hållen i
typiskt engelsk, stundom litet irriterande
munter stil. Liknande ting har säkert många gånger
inträffat i verkligheten under det här kriget
och det är inte så mycket mot det fantastiska
händelseförloppet man opponerar som mot den
uppenbart overkliga uppsluppenheten.
Huruvida det på lång sikt är verkligt god engelsk
propaganda att i film efter film visa hur lätt
det är att dra tyskarna vid näsan återstår att
se, eftervärlden kan få anledning fråga sig
varför kriget behövde ta så lång tid med så
klumpiga motståndare. Filmen spelas käckt av
skådespelare med vid det här laget rätt
välbekanta ansikten, en provkarta på trevligt
individualiserade britter med en sportslig
inställning till krigets vedermödor. Det
"holländska" landskapet ger god illusion,
ortsbefolkningen verkar däremot påtagligt utklädd
efter turistbroschyrer och lär tala en
förskräcklig holländska. Den i Sverige visade
versionen har måst klippas ned avsevärt, men inte
heller i ursprungligt skick tillhörde filmen de
minnesvärdare. Georg Svensson
4 BLM 1943 viii
657
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
