Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Gösta Attorps: Martha och Maria. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA ATTORPS
MARTHA OCH MARIA
Hon var trettioåtta år då hon gjorde revolt.
Att hon gjorde det berodde på historien med
högtidstalet och reversen.
Hon hette Martha; hennes syster — som var
två år yngre -—• hette Maria. Kanske kan man
bidra att forma barns karaktärer genom de
namn man ger dem, åtminstone om det i dessa
namn ligger en uppfordran till barnen att
i görligaste mån efterlikna namnens mest
kända bärare. Alltifrån flickorna Franzéns
tidiga år hade bibelns strävsamma Martha och
hennes drömmande syster stått som de stora
förebilder de hade att forma sig efter. Det
sammanhängde med de säregna förhållanden
under vilka de växte upp. Att den äldsta av
dem döptes till Martha hade ingen annan
orsak än att hon uppkallades efter sin farmor.
När det yngre barnet två år senare kommit
till världen dog modern en vecka efter
förlossningen; och stackars folkskollärare Franzén
— som så väl hade behövt hennes tjänande
och mjuka hand — fann sig ensamställd i
världen med två flickor. Tre månader senare
döptes den yngsta i Stadskyrkan och fick
namnet Maria. I detta — kunde herr Franzén
längre fram antyda ■— hade legat en
framtidstanke; och vilken denna var kunde man nog
gissa sig till från hans halvkvädna visa genom
vad man visste om honom i övrigt. Han såg
mycket bra ut, med ädelt buktad näsa, vacker
panna och klara ögon: detta allt gjorde honom
till en prydnad för Stadshotellets estrad var
gång som sällskapen Nytta och Nöje och De
fattigas vänner föranstaltade historiska tablåer.
Därtill var han sångare och
tillfällighetsdiktare. De båda kvinnor som hittills stått honom
nära hade levat helt för honom. Att hans
döttrar i mån av tilltagande förstånd skulle
börja leva på samma sätt var hans självklara
förutsättning för de framtidsplaner som hjälpte
honom igenom de svåra åren. Tillsammans
skulle de ersätta sin mor. Martha skulle ta det
praktiska på sin lott, det brukar äldsta dottern
i dylika fall. Hennes namn var symboliskt, och
hon tycktes hänvisad till den tjänande
gärningen redan därigenom att hon aldrig skulle
komma att se någonting ut. Men Maria, som
lovade att bli ett vackert barn, skulle bli hans
kamrat och sångmö. För henne skulle han
spela piano i skymningen och läsa sagor och
med tiden dikter, och när det var tid att tända
lampan skulle Martha komma in med
tebrickan med brödet rostat just till den
guldbruna färg han ville ha. Hon skulle sitta tyst,
och de andra skulle tala, och när teet var
drucket skulle hon samla ihop kopparna och
med den husmoderliga kvinnans beskyddande
leende lämna dem ensamma till deras samtal,
som kanske gick något över hennes horisont.
Folkskolläraren Carl Franzén var ingen
stark natur, och inför obehagligheter gav han
lätt tappt. Men de antydda framtidsplanerna
voro för behagliga och svarade för väl mot
hans förhärskande instinkter för att han inte
skulle göra sitt yttersta för att realisera dem.
Naturen var honom behjälplig, och ett faktum
697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
