Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Gösta Attorps: Martha och Maria. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA ATTORPS
är att han lyckades. Maria — för att ta den
yngre först — växte upp till en
madonnalik-nande ung flicka med mörkt hår, svala
persikokinder och ögon i vilka bodde ett
hemlighetsfullt ljusdunkel. Hon var flickskolans
erkända skönhet, självskriven som Lucia och
Maj med blommor i håret och liksom fadern
en prydnad för varje tablå, även om hon
— fortfarande i likhet med honom — kom
mindre till sin rätt i teaterföreställningar. När
hon skrev vers — hon började tidigt med
försök som vittnade om beläsenhet i faderns
lyrik — skulle det vara mycket tyst och stilla
i hemmet. Folkskollärare Franzén tänkte inte
ofta men alltid med vänlighet på sin döda
hustru. Hennes bortgång vållade honom inte
längre någon olägenhet, eftersom hon givit
honom en fullgod ersättarinna, ja, till och
med två, om man så ville, ty hon hade ju även
varit en tjänande kvinna. Dessutom hade hon
efterlämnat en liten förmögenhet.
Maria slutade skolan och levde kvar i
hemmet, där det fortfarande skulle vara tyst
då hon skrev vers. Det var underligt att hon
med sitt utseende aldrig tycktes bli gift.
Beundrare felades inte: så gott som var ung
man som såg henne för första gången syntes
fattas av ett livligt begär att för framtiden få
vistas i hennes närhet. Men ganska snart
tycktes vederbörandes låga brinna svagare.
Maria hade vanligen ett sätt att se på den hon
talade med som från ett stort avstånd: det lät
förstå att hon levde i sin egen inre värld och
att det inte var lätt för henne att lämna denna
stilla och sköna nejd och träda ut till
människors vanliga mer triviala. Kanske kom det
även för den hetaste beundraren ett ögonblick,
då han krävde om icke att den beundrade
skulle beundra honom tillbaka men ändå att
hon skulle intressera sig något för honom. Då
detta intresse uteblev, började han utebli i
sin uppvaktning, och Maria stannade kvar
i faderns hem år efter år, hur mycket man
än undrade. Filmen befann sig i sin barndom
då hon stod i sitt flor: därför kom hon aldrig
att försöka sig där.
Till slut infann sig ändå den rätte. De
träffades på en badort. Han var ljus och hon
var mörk, och då de gingo i sällskap längs
strandpromenaden tittades det efter dem från
varje bänk och vände var mötande på huvudet.
Vid en danstillställning på hotellet fingo de
pris som mest tilldragande par. Efter
badorts-sej ouren reste de till Marias hem, och herr
Franzén — som hunnit den ålder då människan
börjar längta efter barnbarn — gladdes att se
sin dotters lycka. Han fick se mycket av den,
då de nyförlovade inte tycktes ha något
egentligt behov av att vara ensamma. Kanske
krävde deras sällhet sin publik. De gifte sig
i september och reste därefter på bröllopsresa
till Frankrike, där den äkte mannen —
tjänsteman i ett trävarubolag med stor export —
skulle tillträda en lönande plats som bolagets
representant i en nordfransk hamnstad.
Bröllopet i den gamla stadskyrkan var mycket
stämningsfullt, och alla voro överens om att
man inte kunde minnas ett vackrare brudpar.
Herr Franzéns tal vid middagen var — som
rektorskan Werner vid Bysta folkhögskola
anmärkte — alldeles formfulländat, och
särskilt berömda blevo hans slutord till de båda
utlandsfararna:
— Håll nu den svenska fanan högt!
Så småningom kom det brev från den
bortresta. Breven andades mycken lycka. Alla voro
så uppmärksamma mot "la belle suèdoise",
och trots att hon var mörk betraktades hon
som en utpräglat nordisk typ. Herrarna ville
gärna tala med henne om den svenska
kvinnan. Med tiden inträffade det dock att
temperaturen i breven sjönk. Men då hennes man
efter några år förflyttades till en annan stad,
steg den på nytt — för en tid — till den
första värmegraden. Detta upprepades ett par
gånger. Så dog hennes man efter en kort
698
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
