Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Sven Stolpe: Victor Hugo - 1. ”Le prince des poètes”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
sjutiden Paris* teatersocietet värdigt infann
sig, doftade salongen av vitlök och andra, än
värre substanser. Teaterchefen var förtvivlad
men blev, då han försökte opponera sig,
utkastad. Vissa finare damer vände — med
näsduken för näsan. När Hugo själv steg in i
primadonnans, fröken Mars’, loge, grät hon
som en fontän och snyftade:
— Det är era unga romantiska vänner, som
har förstört alltsammans för oss.
Innan ridån gick upp, kunde författaren
från titthålet studera sin publik, som trots allt
tedde sig ganska fulltalig; han kände igen alla
notabiliteterna: skaldinnan Delphine Gay med
sina vackra armar och sitt gyllene hår,
hertigen av Sachsen-Koburg, Chateaubriand med
madame Récamier och Benjamin Constant.
Men uppe på parterren såg han ett underligt
följe — "ett vilt och sällsamt band, med långa
skägg och långt hår, klädda enligt alla moder
— spanska, italienska, gammalfranska — utom
det gängse", hickande och sjungande och
nedkastande fräna glosor till de klassiska
auktoriteterna nedanför. "Till giljotinen med
whigarna!" var ett av de mera modererade
tillropen.
Så hördes de tre slagen, författaren smög
sig åt sidan, och ridån drogs undan.
Alla som skildrat föreställningen berättar,
att publiken denna kväll — den 25 februari
1830 — talade och agerade minst lika
intensivt som skådespelarna; ingen kan minnas, när
spektaklet äntligen tog slut. Det förekom
ständiga avbrott, inkast och hela dueller mellan
parkett och rad mitt under pågående
föreställning. Man kan få en föreställning om, vilken
avgrund som verkligen skilde dessa två
generationer av teaterälskare, om man får veta, att
redan de oskuldsfulla första replikerna i första
akten väckte skandal såsom oanständiga:
Doha Josefa (hör en svag knackning): Serait-ce
dejà lui? (Ny knackning.) C’est bien à 1’escalier
dérobé...
— L’escalier dérobe! Se där, orgien börjar
med första repliken! ropade, enligt vad Gautier
berättar, med fnysande indignation en gammal
teaterhabitué, som sedan fick vara glad att
komma undan från föreställningen med livet.
Det var först med Dona Sols stora monolog
i femte aktens tredje seen som salongen blev
tyst och alla greps:
Viens voir la belle nuit! Mon duc, rien qu’un
moment!
Le temps de respirer et de voir seulement.
Tout s’est éteint, flambeaux et musique de fete.
Rien que la nuit et nous. Félicité parfaite!
Viens, respire avec moi l’air embaumé de rose!
Regarde. Pius de feux, pius de bruit. Tout se tait.
La lune tout à l’heure à l’horizon montait;
tandis que tu pariais, sa lumière qui tremble
et ta voix, toutes deux m’allaient au coeur ensemble,
je me sentais joyeuse et calme, o mon amant,
et j’aurais bien voulu mourir en ce moment!
Och den shakespeareska dialogen fortsätter
och når sin sublima kulmen, då hornklangen,
ödets stämma, tränger fram till de älskande.
Victor Pavie berättar, att stämningen var så
laddad under denna seen, att den trevande
svaga hornklangen, som återkom två gånger
allt starkare, väckte fullkomlig skräck bland
publiken. Det var, som om man hörde de
hornstötar, som kom den franskklassiska
teaterns sista murar att störta samman.
Dagen därpå skrev Chateaubriand
ridderligt till Hugo: "lag går min herre; ni
kommer."
Hugo, som mycket klandrats för sitt
högmod, men som i själva verket kunde vara både
klok och moderat, hade gått hem, innan ridån
fallit, och när ropen på författaren kom, fanns
han inte i logen tillsammans med madame
Adéle Hugo, som i stället fick ta emot
applåderna. När hon kom hem, var huset redan
fullt av en mängd vänner, som gratulerade
honom. Hans enda fråga var, om de hade haft
roligt.
714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
